# ID: svediakorp-gov401857
# author: Schröder, Ilka (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 550
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DE) Tyskland demonterade år 1993 sin i grundlag förankrade rätt till politisk asyl.
Landets gränser stängdes för invandring av asylsökanden.
Förbundsrepubliken beviljar knappt längre någon asyl.
Flyktingar utestängs socialt och rättsligt, eller drivs in i " illegalitet ".
Schmittbetänkandet har som mål att utsträcka detta människoovärdiga system till att gälla för hela Europeiska unionen.
Just precis detta system skall göras till basen för " gemensamma normer för asylförfaranden ".
Nackdelarna med denna asyllagstiftning tas inte upp i betänkandet Schmitt.
Inte med ett ord nämns det omänskliga utvisningshäktet.
Inte heller den sociala diskrimineringen av flyktingar kritiseras - i Tyskland sker detta genom " Asylbewerberleistungsgesetz ".
Schmitts betänkande utgår ifrån att flyktingar utsätts för diskriminering på arbetsmarknaden.
I Tyskland är de underkastade ett ovillkorligt arbetsförbud.
Föredraganden berör inte ens de vardagliga kränkningarna av de asylsökandes personliga rättigheter och av datumskyddet.
Via " Eurodac " och " Schengeninformationssystemet " har flyktingarna blivit till den mest registrerade gruppen av människor.
De är de allra första " pappersmänniskorna ".
Betänkandet av Schmitt erbjuder för alla dessa problem inga lösningsförsök.
I stället beklagar föredraganden det enligt uppgift " orättmätiga ianspråktagandet " av asylrätten i Europa.
En del flyktingar har juridiskt sett efter ändringen av asylrätten inte längre någon rätt till asyl - det har alltid varit, är och kommer att förbli högst legitimt att vilja leva någon annanstans än på födelseorten.
Att utforma och ge optimala villkor för detta är parlamentets allra mest angelägna uppgift!
Men i stället hjälper uttalandena i betänkandet till att misskreditera och kriminalisera asylsökanden.
Vad gäller mottagandet av asylsökande efterlyses i Schmittbetänkandet en " fördelning av bördorna " inom EU.
Därmed förolämpas flyktingarna och blir till " börda ".
På ett sådant grundantagande kan ingen människovärdig flyktingspolitik som även tar hänsyn till flyktingarnas intressen byggas upp.
Vidare välkomnas i Schmittbetänkandet " avtal för återvandring ".
Dessa är ett instrument för avvisningspolitik som inte har någonting att göra med en human flyktingpolitik.
Avtal om återvandring leder till att människor som söker skydd kan sändas tillbaka till sina ursprungsländer.
Det underlättar asylvägran i EU-staterna.
Även reglerna om " tredje land " och " säkra ursprungsländer " bejakas i betänkandet av Schmitt.
Dessa regler bär ansvaret för att politiskt förföljda personer inte får asyl i Tyskland - närmare bestämt alltid när de anländer via " säkert tredje land " eller härstammar från ett så kallat " säkert ursprungsland ".
På grund av att dessa instrument motverkar justa och rättvisa mottagningsförfaranden måste de avvisas och snarast möjligt avskaffas.
Europaparlamentet måste lämna förslag där hänsyn tas till flyktingarnas och asylsökandenas intressen i unionen.
Det måste verka för att avvisningspolitiken, nedmonteringen av asylrätten och ifrågasättandet av Genèvekonventionen för flyktingar upphör.
Alla människor som söker sin tillflykt till EU måste få tillgång till ett just och rättvist mottagningsförfarande.
Schmitts betänkande går dessvärre i den motsatta riktningen.
Han vill forcera avvisningarna från EU utåt och uttalar sig till stöd för en ytterligare inskränkning av det permanenta skyddet för flyktingar och asylsökanden.
Jag avvisar utbyggnaden av en Fästning Europa och därmed även resolutionen om " gemensamma normer för asylförfaranden ".
