# ID: svediakorp-gov401855
# author: La Perriere (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Asyl är något som i alla civilisationer utgör ett konkret exempel på barmhärtighet gentemot dem som av varierande skäl befinner sig en nödsituation, och ingen bestrider det välgrundade i att ge stöd åt dem som drabbats.
När jag läser Schmitts betänkande får jag anledning att tro att vi inte talar om samma sak.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter tycks tro att skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftningar i realiteten döljer en obefintlig eller föga tillämpad asylrätt, som om vi levde med totalitära regimer och våra nationer inte var - sedan århundraden tillbaka - föredömen i fråga om flyktingmottagande.
Samma utskott upptäcker demokratins lagar då det antyder att olikheterna mellan länder har mer att göra med det politiska sammanhanget än med asylansökningarnas innehåll.
För en europeisk union som naturligt och medvetet avskärmat sig från vardagens realiteter är det uppenbart att den politiska vilja som medborgarna uttrycker vid allmänna val inte väcker ett särskilt stort intresse, om denna vilja inte skulle sammanfalla med gemenskapens doktrin.
Parlamentet vill inte förbättra de asylsökandes situation.
Kammarens politiska vilja är, på detta område såväl som på andra, att utvidga området för gemenskapens befogenheter på staternas bekostnad, eftersom staterna skulle vara ovärdiga innehavare av dessa befogenheter.
Om det tyska folket och dess regering vill vara de mest flyktingvänliga i Europeiska unionen, låt oss gratulera dem till det.
Att andra länder inte uppnår den nivån, eftersom det ofta inte är deras önskan, har kommissionen och Europaparlamentet inte med att göra.
T.o.m. den franska socialistiska regeringen " prioriterar " - jag citerar - " ett flexibelt synsätt som medger en respekt för olika nationella asylförfaranden ".
Vad skall man då säga om det ständigt återkommande förslaget att dela på kostnaderna?
Antingen för medlemsstaterna sin egen politik, som de ansvarar för och därmed finansierar, eller också överförs detta befogenhetsområde till unionen som inkluderar kostnaderna i sin budget.
Om något land anser att dess politik kostar för mycket, får landet i fråga ändra på politiken.
Vi vill varken ha en gemenskapspolitik i kommissionens händer eller någon annan regeringspolitik: vi vill att vårt folk och dess valda företrädare även i fortsättningen skall vara herrar över sina beslut och över sitt öde.
