# ID: svediakorp-gov401848
# author: Fatuzzo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag röstade för Marset Campos-betänkandet och jag skall genast förklara varför, efter att ha bekräftat mitt stöd för det som Speroni sagt.
Om det är sant, vilket det förmodligen är - eftersom han vanligtvis talar sanning - så är det han sade verkligen något mycket allvarligt.
När det gäller min röstförklaring så måste jag genast säga att jag är positiv till att hjälpa alla som befinner sig i svårigheter, som den situation som har drabbat befolkningen i Centralamerika, men jag frågar mig, och jag frågar er, herr talman: " Är det verkligen nödvändigt att jordens fattigaste befolkningar måste drabbas av orkaner för att äntligen få hjälp till sina ekonomier och sina dagliga liv? "
Jag anser att Europaparlamentet måste engagera sig så att det alltid finns ett stöd till de befolkningar som har behov av det, oavsett var de befinner sig i världen.
Betänkande (A5-0123) av Schmitt
Berthu (UEN).
(FR) Herr talman!
Kommissionens arbetsdokument " Gemensamma normer för asylförfaranden " är en kortfattad och ganska generell text som är avsedd att, jag citerar ur inledningen: " lansera en diskussion efter antagandet av Amsterdamfördraget, som i den nya artikeln 63 föreskriver att en rad gemensamma europeiska normer skall antas för att tillämpas för flyktingar och fördrivna personer ".
Man kan med all rätt förvånas över denna ingång i frågan.
Varför lansera en diskussion?
I logikens namn trodde vi att den hade ägt rum innan Amsterdamfördraget antogs och att federalisterna visste vart de är på väg.
När man läser kommissionens dokument och Europaparlamentets betänkande kan man faktiskt konstatera att det inte blev någonting med det.
Visserligen kräver man i dessa dokument en harmonisering av asylnormerna.
Men detta krav framstår framför allt som svagt underbyggt.
Man fördömer t.ex. att flyktingar behandlas olika från ett land till ett annat, men ger inga exempel.
Dessa skillnader kan i själva verket motsvara helt och hållet legitima skäl som har att göra med ett lands särdrag, dess kultur eller dess band med sina forna kolonier.
Letar man noga finner man faktiskt endast ett - åtminstone till synes - seriöst skäl för att harmonisera asylnormerna: att de interna gränserna har avskaffats, även för medborgare från tredje land, vilket är ett resultat av samma Amsterdamfördrag.
Detta raserar en ömtålig rättslig jämvikt och riskerar att ge upphov till ytterligare flyktingströmmar som är helt omöjliga att kontrollera.
Vi är således i färd med att försöka lösa ett problem som till stor del har orsakats av själva Amsterdamfördraget, och dessutom skall vi lösa det till vår nackdel, för det står helt klart att asylnormerna inte kommer att harmoniseras nedifrån - vem skulle våga det? - utan mot en högre nivå, med alla de " luftintagsfenomen " som den här typen av politik vanligtvis för med sig.
Vi riskerar att hamna i en ond cirkel.
Det enda vi kan göra för att undvika detta är att uppmana regeringarna till större försiktighet, att bevara ett maximalt antal av deras befogenheter och att tolka artikel 63 i Amsterdamfördraget på ett restriktivt sätt.
