# ID: svediakorp-gov401804
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 763
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det har här sagts att de fria medierna i Serbien undertrycks brutalt och massivt; det är sant att under maj-plenumet här i Strasbourg stängdes Belgradsändaren B92, och sedan dess har den ena undertryckande åtgärden mot oberoende medier och mot studentrörelsen Otpor avlöst den andra, och Otpors ledande personligheter har förföljts, utestängts från universitetet och fängslats helt rättsvidrigt.
Vi kräver deras frisläppande och vi kräver fria medier, men vi måste naturligtvis också göra något praktiskt.
Jag välkomnar på denna punkt att kollegan Wiersma tagit upp en sak som jag också tagit upp i resolutionen, nämligen att vi måste understödja fria sändare runt omkring Serbien, liksom vi understöder de få oberoende medier som ännu existerar i själva Serbien.
Jag kommer från München, och där var under årtionden sändaren " Fritt Europa " och Radio Liberty baserade, vilka för länderna i Central- och Östeuropa blev en frihetens röst.
President Havel sade efter vändningen att dessa sändare, som i dag ju är baserade i Prag, haft en avgörande betydelse för att frihet och rättsstatlighet kunnat införas där.
Det var amerikanerna som gjorde detta: En sändare " Fritt Europa " skapades på den tiden av amerikanerna.
Vi i Europeiska unionen har i dag chansen att göra samma sak för åtminstone en liten del av Europa som amerikanerna gjorde för Central- och Östeuropa; det var att skapa frihetssändare i Ungern, Rumänien, Montenegro och Albanien, sändare som kan utgöra en oavhängig röst som kan hjälpa det serbiska folket att orientera sig.
Vi måste en gång för alla klart utsäga: Vår kritik riktar sig aldrig mot det serbiska folket, utan enbart mot makthavarna, som missbrukar det serbiska folkets namn för sina brottsliga syften.
Vi måste skilja mellan folket och regimen, och vi måste stödja folket och ge det information och en oberoende röst.
Här finns stora möjligheter.
Samtidigt måste vi se att frågan om minoritetsskydd också gäller Serbien.
Inte bara minoriteterna i Vojvodina har glömts bort många gånger om, utan dessutom finns det redan en ström av flyktingar och fördrivna från den av albaner bebodda randregionen i Serbien, som strömmar in i Kosovo.
De fördrivna albanerna ur Serbiens kärnland blir knappast omnämnda i våra medier, och de innebär en väsentlig belastning av situationen i regionen.
Självklart engagerar vi oss också för alla medier och minoriteter i själva Kosovo; Pack pekade i samband med detta att det förhållandet också förekommer att det inte bara råder spänningar mellan albaner och serber i Kosovo, utan att serber också förföljer serber eftersom de som påstådda förrädare är beredda att medverka i uppbyggnadsprocessen i Kosovo och i försoningen mellan de olika folken i Kosovo.
Frågan om de fängslade betyder mycket, och här vill jag anknyta till det som Olivier Dupuis har sagt: Det finns ett stort antal tvångsförflyttade och tillfångatagna i Serbien, vars öde vi inte vet någonting om.
Jag kan nämna Ukshin Hoti, för vars frisläppande vi har kämpat upprepade gånger här i parlamentet; vi känner inte till om han lever och om han befinner sig i fångenskap någonstans, vi kräver att han släpps fri.
Hans familj hoppas att han lever, och vi måste i fortsättningen ta upp denne berömde medborgarrättskämpes öde, som under en tid faktiskt var utrikesminister i den demokratiska regeringen i Kosovo.
I samband med detta vill jag tydligt säga: Det är av största vikt att vi inte bara höjer pekfingret mot andra, utan att vi verkligen också uppfyller våra förpliktelser.
Naturligtvis finns det kriminalitet, hat och konflikter i denna region, men om vi inte ens kan sända iväg två tredjedelar av de av oss utlovade poliserna till regionen, om ett helt skift, och dessutom nattskiftet, då faller ifrån, eftersom vi inte uppfyller våra förpliktelser, då får vi inte bara höja pekfingret mot andra utan måste då äntligen se till att bygga upp förvaltningen och polismakten i regionen.
Utan en fungerande polismakt och åtminstone fragment av en rättsstat kan det inte bli någon fred mellan människorna och de olika folkgrupperna.
Till detta kan läggas vad Olivier Dupuis tydligt berörde.
Det må finnas flera olika åsikter om vägen och målet, men i fråga om substansen i det hela torde vi vara eniga.
Vi kan inte längre smyga omkring i frågan om framtiden för Kosovo!
