# ID: svediakorp-gov401802
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ett år efter det att Natos bombningar av Jugoslavien upphörde är situationen instabil och läget blir allt mer oroväckande för oppositionen i Serbien.
De dagliga nyhetsrapporterna vittnar om att den jugoslaviska regeringen valt förtryckets väg.
Oppositionen slås ner och skräms på ett sätt som är högst traditionellt när det gäller regimer som känner sig hotade: tidningar och radion stängs, utrustning beslagtas, hotfulla utredningar av icke-statliga organisationer och grupper, urskillningslösa arresteringar och processer med domar utan bevis, som i fallet Flora Brovina.
Många män, kvinnor och studenter som idag lider under förtrycket är samma personer som de senaste åren modigt höjde sina röster för fred, frihet och respekt för mänskliga rättigheter och som i realiteten har övergivits även av Europa.
Men lika oroande är situationen i Kosovo, där de förtryckta har blivit förtryckare: det säger Kofi Annan, Solana, Kouchner.
Under ett år har 240 000 serber, romer, goraler och judar flytt terrorn i Kosovo.
Och de som stannat kvar hotas kontinuerligt och dödas i många fall.
Den senaste rapporten från UNHCR / OSSE säger tydligt att det inte finns tillgång till utbildning, sjukvård och offentlig service och att det inte finns rörelsefrihet för minoriteterna i Kosovo.
Men inte bara minoriteterna, utan också kosovoalbaner som demonstrerar mot vendettorna eller för demokratiska friheter i Kosovo hotas och är rädda för att bli dödade.
Ledare som Rugova vet en del om detta, men det gör framför allt de kvinnor som under de gångna åren tillsammans med serbiska, bosniska och europeiska kvinnor - " Kvinnorna i svart ", mot kriget - har velat och kunnat bibehålla relationer och bygga fredliga broar.
Vissa har tvingats lämna Kosovo, andra har tvingats till tystnad.
Och i dag riskerar " Kvinnor i svart " att få sitt center i Serbien stängt.
Jag anser att Europa, och framför allt de nitton länder som ingår i Nato, självkritiskt måste granska och omvärdera den egna politiken.
De brott och de illegala handlingar som begicks av Nato mot civila är i dag erkända av alla.
Med motiveringen att man skall försvara de mänskliga rättigheterna får man inte kränka internationella regler, framför allt inte Genèvekonventionen.
Här talar vi om grundläggande friheter: därför måste embargot upphävas; vi kan inte slå mot civilbefolkningen på detta vis, det begär den demokratiska serbiska oppositionen som Milosevic fortfarande i dag håller i ett järngrepp.
Kanske är det vi som måste hjälpa dem i Serbien och Kosovo.
Vi är skyldiga oss själva detta, men framför allt är det en skuld vi har till ett underbart barn från Kosovo, Felt, som en dag efter kriget, medan vi åt en glass i Pristina, sade: " I och med det här kriget har vi alla blivit elakare ".
