# ID: svediakorp-gov401800
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 581
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Denna resolution angriper uttryckligen ett antal konkreta problem.
Jag skall inte upprepa dem; vår ordförande, Doris Pack, har förklarat dem bättre än vad vi hade kunnat göra.
Jag vill endast betona frågan om de kosovoalbanska fångarna, vilket Schroedter också gjorde.
Det är ett grundläggande problem och vi måste framhärda med våra insatser, även om vi vet att vi inte har särskilt många vapen för att påverka regimen i Belgrad.
Givetvis är det också fråga om alla former av förtryck i Serbien.
Men för första gången skall jag medge att jag när en viss optimism vad gäller utvecklingen av regimen i Belgrad och möjligheten att snart få se den störtad.
Jag tänker framför allt på studentrörelsen, den mer eller mindre underjordiska rörelsen Otpor, och apropå den anser jag att den intensitet med vilken Milosevics hejdukar söker stävja och förfölja rörelsen är ett gott tecken på dess styrka.
Samtidigt anser jag, kära kolleger, att det är dags för Europaparlamentet och även kommissionen och rådet att inleda en debatt - och jag vet att ordföranden i vår delegation inte delar denna uppfattning helt och hållet - om Kosovos framtida ställning, om Bosniens framtida ställning, och därmed även direkt Serbiens ställning.
Den osäkerhet som i dag kringgärdar Kosovos slutliga ställning är en källa till instabilitet, en källa till uppmuntran för extremister på alla kanter och en källa till brist på utveckling, eftersom situationen självfallet inte gynnar utländska investeringar.
Det finns en annan omständighet som bör fånga vår uppmärksamhet: det faktum att det i ett land med färre än två miljoner invånare bor fler än 50 000 västerlänningar, med en levnadsnivå som är 10 gånger, 15 gånger, 20 gånger högre än kosovoalbanernas, kommer oundvikligen att skapa många problem i termer av diskriminering och orättvisor, och det kommer oundvikligen att ge upphov till bieffekter - för övrigt inte alltid bieffekter - som är mycket betydande och ofta mycket känsliga, ja t.o.m. uteslutande negativa.
När jag säger detta ifrågasätter jag inte KFOR: s roll, Förenta nationernas roll, i Kosovo, men vi kan inte tänka och föreställa oss en " ockupation " av Kosovo under många år utan att löpa stora risker.
Det krävs således att vi utan tabun tar itu med frågan om den slutliga ställningen för det som var f.d.
Jugoslavien.
Sex år efter det att Daytonavtalen undertecknades, det var 1995, och med ett Bosnien som fortfarande inte är ett land där saker och ting fungerar väl, med ett Bosnien delat i två, ja t.o.m. tre enheter, är det brådskande att strukturera alla dessa problem och att kommissionen och rådet föreslår oss medel för att ta oss ur de situationer som var tänkta som övergångssituationer.
De måste föreslå oss utvägar för att upprätta ett läge som gör det möjligt att tänka sig en integration av de här länderna i Europeiska unionen.
Jag tänker särskilt på att man inte kan kringgå idén om en federation mellan Kosovo och Albanien och att man inte heller kan undvika att vissa delar av Bosnien och Serbien införlivas med varandra.
Detta är resultatet av en politik som vi absolut inte har önskat oss, vi radikaler, men det var världssamfundets önskan, och vi kan inte längre blunda för det.
