# ID: svediakorp-gov401790
# author: Musotto (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger, herr kommissionär!
Det betänkande som lagts fram av Maurizio Turco, som jag vill tacka för ett utmärkt arbete, anger tydligt att resultaten från strukturfondernas programplaneringsperiod 1994-1999, även utifrån de bedömningar som finns tillgängliga till och med 1998, på många sätt inte har levt upp till förväntningarna.
Detta gäller framför allt Italien.
Det kan räcka att framhålla att många utbetalningar har utnyttjats alldeles för sent, även om det skett en viss förbättring mot slutet av programplaneringsperioden, en förbättring i rent matematiska termer, genom en överföring av avsättningar från mål 2 till mål 1.
Det kan räcka att påpeka att när det gäller mål 4 har Italien under 1998 inte gjort några som helst ansträngningar och utbetalat knappt 3 procent av finansieringen.
Det kan räcka att säga att kontroll- och bedömningsmekanismerna varit klart otillräckliga.
Orsakerna till denna dåliga förvaltning, vilket också påpekats av Europeiska unionens revisionsrätt, är i huvudsak tre: för det första bristen på program och en dålig samverkan mellan de olika åtgärder som finansieras och mellan de olika finansieringsinstrumenten, faktorer som inte har gjort det möjligt att skapa det avsedda mervärdet; för det andra frånvaron av en global vision som har lett till att man satsat på projekt som inte varit tillräckligt ambitiösa; för det tredje förseningar när det gällt att avsluta gamla projekt och program, till stor del beroende på avsaknaden av dokumentation över gjorda utbetalningar.
Om vi nu ser till den nya programplaneringsperioden 2000-2006 så kan jag inte låta bli att känna oro, trots den förenklade förvaltningen och nedskärningen av antalet mål och gemenskapsinitiativ, och jag förstår argumenten från många regionchefer när de ifrågasätter det bristande utnyttjandet av gemenskapsfonderna och den italienska regeringens ansvar.
Ärade kolleger!
Efter det att Europeiska kommissionen förra hösten tillbakavisade den karta som presenterades över mål 2-områden, med motiveringen att kriterierna för zonindelningen inte hängde samman, har den italienska regeringen flera år senare fortfarande inte presenterat ett fungerande och enhetligt förslag, och det kan inte sägas bero på bristande vilja från Europeiska kommissionens sida.
Resultatet är verkligen inte lysande.
Vi kan inte längre förlora tid och än mindre avstå från tio tusen miljarder lire; den ekonomiska situationen i Italien tillåter det inte och inte heller kommer de italienska skattebetalarna att göra det.
