# ID: svediakorp-gov401781
# author: Markov (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Tiden är åter kommen att analysera en årsrapport från kommissionen angående användningen av strukturfondernas medel, denna gång för 1998, och därvid uttrycka gruppens åsikt.
Föredraganden, till vilken jag vill sända ett hjärtligt tack, tecknar en högst differentierad bild av utgifternas utveckling inom ramen för strukturfonderna; denna bild visar i jämförelse med de föregående åren upp positiva aspekter men även vissa bestående problem.
Jag tänkte koncentrera mig på två spörsmål.
För det första: Europeiska unionens finansiella resurser har obestridligen medfört att de fattigaste regionerna och medlemsländerna kunnat påbörja en upphämtningsprocess.
Dock har avståndet mellan de minst och de mest utvecklade regionerna i gemenskapen knappast minskat.
Det vill säga, missförhållandena i den regionala utvecklingen fortbestår, även om det sker på en högre nivå.
Det är naturligtvis en sak som på intet sätt kan göra mig och min partigrupp tillfreds.
Och vår missbelåtenhet stegras ytterligare om man beaktar det förhållandet att de fortbestående regionala olikheterna, mätt i inkomst per capita, återspeglas i speciellt arbetslöshetstalen.
Även om det under de senaste månaderna skett en minskning av de absoluta talen i EU förblir det totala antalet människor utan arbete alldeles för högt.
Enbart i Förbundsrepubliken Tyskland finns fortfarande över 3,8 miljoner arbetslösa, och antalet utan sysselsättning är dessutom betydligt högre.
Skulle vi göra denna fråga till den enda värdemätaren på vilken framgång strukturfondspolitiken har haft, så skulle vi komma fram till ett förintande omdöme.
För det andra: Arbetslöshetens problematik, som inte tas upp inom ramen för strukturfonderna, förtydligar betydelsen av en effektiv samordning av resursanvändningen ur de olika stödprogrammen inom EU och nationellt, den förtydligar även omstruktureringen och den högre värderingen av alla fonder, i den mån de bidrar till att skapa arbetstillfällen.
Som föredraganden med rätta framhåller gjordes under året 1998 vissa framsteg på detta område, framsteg som dock är långtifrån tillräckliga.
Här kan jag trots alla bestående objektiva svårigheter likväl se en avgörande ansatspunkt för ökad effektivitet och därmed bättre verkan av de satsade resurserna; över detta skulle, enligt mitt förmodande, särskilt de som drabbats av arbetslösheten i de olika länderna glädjas.
