# ID: svediakorp-gov401768
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Slutdokumentet från konferensen Peking + 5, som just har avslutats i New York, är en seger för kvinnorna.
Efter mycket bittra förhandlingar segrade en realistisk bedömning av kvinnors behov såväl som en respekt för deras värdighet.
Vi vet ändå hur starka påtryckningarna var, oavsett om de var politiska från Förenta staternas, Japans och Europeiska unionens sida, eller ideologiska från feministiska icke-statliga organisationer, som får generösa ekonomiska bidrag från västländerna.
Hur kan man t.ex. rättfärdiga Europeiska unionens påtryckningar på Nicaragua och Polen?
Hur skall man förena de påstådda " sexuella och reproducerande rättigheterna " å ena sidan med utvecklingshjälpen eller den försenade integrationen inom EU å andra sidan?
Påtryckningarna som utövades på de fattigaste länderna gjorde att tiotals ledamöter från den amerikanska kongressen och nationella och europeiska parlamentariker officiellt tog avstånd från sina delegationer genom att uttryckligen fördöma deras ståndpunkter.
På samma sätt är det en verklig lärdom att de icke-statliga organisationer som hade störst ekonomiska resurser för att sprida politiska budskap var de som systematiskt förespråkade begreppen om " reproduktiv hälsa ", till nackdel för de mest allvarliga och akuta behoven, trots att de alla officiellt är specialiserade på " kvinnors situation ".
Därmed gav de ett oavkortat stöd till den europeiska och den amerikanska delegationen.
Hur som helst blev denna konferens till sist en framgång för hela världens kvinnor, vilket huvudsakligen beror på de fattigaste ländernas realism och motstånd.
De hade förmågan att höja sig över västländernas ideologiska polemik om sexualitet, för att konkret främja åtgärder mot fattigdomen såsom " mikrolån " samt åtgärder mot internationell kvinnohandel och avsaknad av utbildning och läkarvård.
Att de fattiga länderna äntligen lyckades göra sina röster hörda i lördags kring klockan 4 på morgonen, trots påtryckningar av alla de slag, beror på en respekt för viktiga principer som är de enda som kan garantera en realistisk och balanserad internationell politik, nämligen principerna om nationell suveränitet och jämlikhet mellan stater.
FN har länge försummat konsensusreglerna, men har i det här fallet respekterat dem, vilket har gjort det möjligt att koncentrera förhandlingarna på kvinnors verkliga behov.
I och med antagandet av slutdokumentet gläds vi åt det faktum att Europeiska unionen kan vara tillfredsställd med denna kvinnornas seger som respekterar den nationella suveräniteten.
