# ID: svediakorp-gov401767
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Under plenarsammanträdet i Strasbourg antog Europaparlamentet en resolution om resultaten av FN: s generalförsamlings extra möte som hölls i New-York den 5-9 juni 2000 på temat " Kvinnor 2000: Jämlikhet, utveckling och fred på 2000-talet " där den europeiska parlamentsledamoten Astrid Lulling deltog.
Denna resolution, som bl.a.
Lulling undertecknade, gav henne tillfälle att göra följande uttalande i Strasbourg:
" Den 5-9 juni 2000 i New York hade jag möjlighet att delta i FN: s generalförsamlings extra möte, där man ägnade sig åt hur plattformen från FN: s senaste internationella konferens om kvinnor har tillämpats, sedan konferensen ägde rum i Peking 1995.
Ca 10 000 kvinnor närvarade i församlingen.
Detta möte hade sitt existensberättigande eftersom det var en idealisk mötesplats för att ta itu med en analys av förverkligade framsteg under de gångna fem åren och för att konfrontera åsikterna - som för övrigt var mycket olika - om det nödvändiga i att påskynda tillämpningen av plattformen från Peking.
Även om vi inte är euforiska är resultaten från församlingens möte godtagbara.
Med anledning av vissa reaktioner inom parlamentet, såväl i dag som i går under debatten i plenum, från kolleger som inte var i New York - reaktioner som uppenbarligen var grundade på felaktig information och missförstånd - vill jag förtydliga att de ledamöter från Europaparlamentet som var närvarande i New York inte talade utan parlamentets mandat.
I själva verket hade de inte rätt att ta ordet, enligt de förfaranden som gäller vid extra möten i FN: s generalförsamling.
Vid den här typen av internationella konferenser är det faktiskt Europeiska unionens ordförandeskap som talar å unionens vägnar.
Det finns således ingen anledning att anklaga de europeiska ledamöter som var närvarande i New York.
Självklart agerade vi bakom kulisserna, om jag vågar uttrycka mig så, och vi hade informella men värdefulla möten med parlamentariker från medlemsstaterna och från de länder som kandiderar för medlemskap i Europeiska unionen, parlamentariker som ingick i de nationella delegationerna.
Jag själv bidrog tillsammans med mina kolleger från PPE ­ DE-gruppen till att skingra ett intryck som var särskilt starkt inom vissa delegationer från tredje land, nämligen att Europeiska unionens kvinnor inför 2000-talet skulle ge högsta prioritet åt sexuell läggning och aborter på området för jämlikhet mellan kvinnor och män.
Eftersom man framför allt har velat anklaga Polen vill jag klargöra att detta land godtar gemenskapens regelverk när det gäller jämlikhet mellan kvinnor och män och att det inte ifrågasätter vad som föreskrivs i artikel 13 i Amsterdamfördraget ifråga om könsdiskriminering.
Men Amsterdamfördraget tvingar inte Polen att lagstifta i abortfrågor.
Man kan rekommendera landet att göra det, men subsidiariteten förpliktar!
Jag vill tala klarspråk för att skingra alla missförstånd om vad som verkligen hände i New York.
Det stämmer att de aktiva förkämparna för en särskild sexuell läggning - som lyckligtvis endast skapar problem för en ytterst liten minoritet kvinnor i Europa och i världen, och som jag inte tillhör - är mycket mer synliga, även i New York, än de miljoner kvinnor som på grund av sin ekonomiska och sociala situation har andra bekymmer och prioriteringar beträffande jämlikhet mellan könen. "
