# ID: svediakorp-gov401734
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag vill först och främst gratulera föredraganden och mina kolleger som har deltagit i förlikningskommitténs möten och som har behövt strida beslutsamt mot ett mer än betänkligt ministerråd för att uppnå framsteg i lagstiftningen om sena betalningar, vilket är helt skandalöst med tanke på den ekonomiska belastningen för små och medelstora företag.
Man måste verkligen inse att sena betalningar är huvudorsaken till bristande betalningsförmåga, vilket hotar företagens överlevnad och leder till ett stort antal konkurser, som tar sig uttryck i uppsägningar.
De nationella bestämmelser som syftar till att hantera det här problemet skiljer sig avsevärt åt från en medlemsstat till en annan.
Därav intresset att så snabbt som möjligt anta en lagstiftning som syftar till att på europeisk nivå harmonisera bestämmelserna om sena betalningar, tidsfrister och lagstadgad räntesats.
Det gäller att upprätta en rättslig grund för att missgynna sena betalningar och ge borgenärer rätt till skälig kompensation i händelse av sena betalningar.
Det är ändamålet med det direktiv som vi debatterar i dag.
Förhandlingarna om texten var svåra.
Den 29 maj antogs till sist en gemensam ståndpunkt.
Europaparlamentet segrade i flera avgörande frågor för dessa långa förhandlingar.
Motsättningarna mellan parlamentet och rådet utkristalliserades framför allt vad gäller olika behandling av den offentliga och den privata sektorn, vilka till sist jämställdes med varandra.
När det gäller äganderättsförbehåll lyckades parlamentet slå fast att denna bestämmelse skall finnas med i direktivets text.
Därmed skall medlemsstaterna se till att säljaren behåller rätten till varan tills full betalning har erlagts, med respekt för tillämpliga nationella bestämmelser.
När det gäller anti-missbruksklausulen har Europaparlamentet vägrat att premiera kontraktsfriheten till nackdel för borgenären.
Direktivet föreskriver således att i de fall syftet med ett avtal är att förse gäldenären med ytterligare likviditet på bekostnad av borgenären, eller då huvudentreprenören ålägger sina leverantörer och underentreprenörer-betalningsvillkor som inte kan motiveras på grundval av de villkor som huvudentreprenören själv beviljats, kan detta anses utgöra ett sådant missbruk.
När det gäller gottgörelse - bortsett från de fall då gäldenären inte är ansvarig för dröjsmålet - har borgenären, i enlighet med en sådan överenskommelse, rätt att kräva gäldenären på en rimlig ersättning för alla relevanta indrivningskostnader.
Denna ersättning kan innefatta borgenärens låneavgifter eller kreditkostnader, de administrativa kostnader för indrivning som har orsakats av företaget som är gäldenär, indrivningsföretagens kostnader för indrivningen samt de indrivningskostnader som följer av en rättslig process.
Vad gäller räntesatsen kom parlamentet och rådet överens om en sats på 7 procent, plus den sats som Europeiska centralbanken tillämpar, vilket för närvarande ger en total sats på 10,5 procent.
Vad beträffar sena betalningar ville Europaparlamentet ändra tidsfristen för när dröjsmålsränta kan utkrävas, till 21 dagar efter det att fakturans mottagits, i stället för de 30 dagar som rådet föreskriver.
Till sist behölls tidsfristen på 30 dagar, men man föreskrev att detta kan utgöra en grund för ersättning om det utgör ett uppenbart missbruk gentemot borgenären.
För att avsluta skulle jag vilja säga att resultatet av förlikningsförfarandet är tillfredsställande, eftersom många av Europaparlamentets önskningar har beseglats.
Jag har således röstat för denna text.
