# ID: svediakorp-gov401646
# author: Cederschiöld (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Herr kommissionär!
Uthålliga kolleger!
Att tala om att stärka brottsoffrens ställning är som att berätta en liten solskenshistoria.
Från början mötte vi påtagligt motstånd från många håll, men nu är de flesta överens om att detta är bra och viktigt.
Det gäller alla Europeiska institutioner.
Vi behöver fokusera på offrens perspektiv och på att stärka deras rättigheter i unionen.
Människor som utnyttjar sin fria rörlighet skall inte behöva utsättas för brott.
Om de i alla fall utsätts för brott, skall de åtminstone inte behöva lida två gånger och hamna i en sämre situation än de medborgare i den stat där de befinner sig som har utsatts för ett brott.
Det gäller oberoende av vilka brott det handlar om.
Brottsoffrens ställning bör således stärkas på ett flertal plan.
Det går inte att tala om att stärka brottsoffrens ställning utan att tala om brottsförebyggande åtgärder.
I november 1997 tog vi ett initiativ i parlamentet och begärde en handlingsplan om förebyggande åtgärder.
En sådan handlingsplan antogs i rådet i december 1998.
Dessa frågor underströks återigen i Tammerfors hösten 1999.
Vi har gått in i en ny process.
Det bästa sättet att hjälpa brottsoffren är faktiskt att se till att det inte begås några brott, men det går ju inte alltid i verkligheten.
Det bästa sättet att förebygga brott är att sprida information.
För att kunna utarbeta en effektiv brottsförebyggande strategi, måste vi faktiskt veta vad vi talar om.
Det saknas till exempel fortfarande en definition av begreppen brottsoffer och organiserad brottslighet.
Utöver de brottsförebyggande åtgärderna måste man stärka brottsoffrens ställning mera konkret när ett brott väl har begåtts.
Det handlar bland annat om att göra människor mer medvetna.
Brottsoffer bör dessutom känna till vilka rättigheter och möjligheter till hjälp de faktiskt har.
De flesta medlemsstater har tjänster som bidrar med någon form av första hjälp till brottsoffer.
Resenärer kan, ibland mer än lokalbefolkningen, behöva särskilt stöd på olika sätt.
Det kan gälla speciella åtgärder som inbegriper hjälp med språk och översättningar samt psykologiskt stöd.
Här blandas naturligtvis polis, socialtjänst och icke-statliga organisationer av olika slag in.
Ett europeiskt samarbete har faktiskt redan utarbetats och är under utveckling.
Inte minst European Forum for Victim Services har utvecklat bra riktlinjer för brottsoffrens ställning.
Kommissionens förslag innebär att man inför miniminormer för mottagande av brottsoffer för att vid behov kunna ge information och stöd.
Det är utmärkt.
Polisen kommer att spela en viktig roll, eftersom den är den första kontakten, och här behövs ofta särskild utbildning.
Det är svårt för utländska brottsoffer att på avstånd följa de rättsliga förfarandena, varför det också behövs särskilda åtgärder för att garantera de utländska brottsoffrens rättsliga ställning.
Diskussionen om denna fråga startade i kommissionen förra perioden under den svenska kommissionsledamoten Gradin.
Frågan kommer att tas upp igen under det svenska ordförandeskapet.
Detta är faktiskt på ett sätt en solskensfråga, eftersom det råder ganska stor enighet om målen.
Att tänka europeiskt brukar ofta vara detsamma som att föra Europa framåt.
I det här fallet har vi gemensamma intressen över parti- och nationsgränser.
Det borde alltså finnas goda möjligheter att tänka europeiskt.
Därmed välkomnar jag kommissionens meddelande, och jag vill förstås alldeles särskilt tacka Sörensen för insatserna med detta betänkande - ett betänkande som vi stöder helt.
Därefter vill vi uppmana kommissionen att återkomma med direktiv.
Vi hoppas på konkret handling framöver.
De nödvändiga förutsättningarna föreligger i stort.
