# ID: svediakorp-gov401628
# author: Schmitt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Amsterdamfördraget har äntligen jämnat vägen för möjligheten att agera gemensamt även på området asylrätt liksom i flykting- och invandrarpolitiken.
Som jag ser det borde detta ha gjorts för länge sedan, för beslutet om en fortsatt utveckling av allt från den rent ekonomiska gemenskapen till den politiska unionen hade fattats redan för länge sedan.
Därför var det desto viktigare att Amsterdamfördraget öppnade denna möjlighet.
Dessvärre skedde detta i en form, enligt vilken parlamentet endast har samrådsrätt vid utvecklingen av respektive rättsområden.
Därför vill jag nu tydligt uttrycka min förväntan att kommissionen trots att det endast har getts samrådsrätt även i fortsättningen kommer att knyta an till parlamentet på ett hållbart sätt just på dessa områden.
Oavsett detta måste vi emellertid vara klara över en sak: I det ögonblick då vi officiellt sett enbart har samrådsrätt, kommer vi att kunna påverka kommissionen och utvecklingen av respektive rättsbestämmelser på ett rimligt sätt endast om det lyckas oss som parlament att enas om gemensamma principer och att avstå från ett 100-procentigt genomförande av de enskilda politiska målen.
Jag tror att vi under de senaste månaderna har valt en bra utgångspunkt för detta ämne vad gäller diskussionen om kommissionens arbetsdokument.
Jag vet från min egen grupp - det måste jag få tillägga - att betänkandet är utformat så att knappast någon här i salen kommer att känna igen sig till hundra procent.
Så är det nu en gång när man kompromissar och eftersträvar samstämmighet.
Man ser sig själv visserligen förverkligad till stora delar, men inte alltid till hundra procent.
Låt mig framhäva de kärnpunkter som ur min synvinkel är av betydelse för det framtida asylförfarandet.
För det första: Vi måste lyckas uppbåda kraften att skilja de tre stora grupperna åt, det vill säga å ena sidan asylområdet, å andra sidan det preliminära mottagandet av flyktingar från krisområden, men även frågan om invandrarpolitik.
För det andra: Vi måste driva igenom en förkortning och en förenkling av förfarandet i samband med beviljandet av flyktingstatus.
Samtidigt måste vi dock även se till att detta förfarande visar upp en otillräcklig noggrannhet och kvalitet vad gäller kontrollen.
För det tredje: Målet måste vara att asylsökanden endast skall få göra en ansökan inom EU: s medlemsstater.
Detta förutsätter dock att vi ser till att det inte bara är samma rättsregler som gäller överallt, utan att dessa rättsregler också tillämpas likadant.
Det vill säga, den personal som är ansvarig för bearbetningen måste ha en kvalitativt sett hög utbildningsnivå.
Det måste bli möjligt för denna personal att förfoga gränsöverskridande över information.
Och vi måste även se till att asylsökande personer träffar på samma ramvillkor var de än gör sin ansökan.
Detta omfattar även försörjning, inkvartering osv.
Det måste vara så att man i princip alltid stöter på samma villkor oavsett om man nu gör sin ansökan i Spanien, Tyskland eller England.
Om vi kan garantera detta är det till syvende och sist inte mer än riktigt att endast en ansökan får göras.
För det fjärde: Jag menar att EU-medlemsstaterna måste förpliktas att upprätta en enhetlig och obligatorisk lista där å ena sidan de länder som är ålagda viseringstvång finns listade och å andra sidan även ursprungsländer och tredje land som är säkra.
Jag vet att en och annan ser kritiskt på detta.
Men ur min synvinkel är detta det enda sättet att å ena sidan möjliggöra för myndigheternas medarbetare att fatta beslut enligt samma kriterier och å andra sidan att också upprätta rättssäkerheten för sökanden i medlemsstaterna.
Ytterligare en viktig punkt som jag vill ta upp är att vi i betänkandet flera gånger om har förtydligat att det måste finnas en ansvarsfördelning mellan staterna.
Hur denna ansvarsfördelning nu skall se ut i detalj måste förvisso diskuteras ytterligare.
Men en sak är klar: Detta kan inte överlämnas åt slumpen om var majoriteten av flyktingar råkar knacka på just nu.
Denna stat får inte tvingas bära ansvaret själv.
Jag vet att asylrätten är en mycket svår och politiskt känslig fråga.
Men som jag ser det har vi under de senaste månaderna fått till stånd en början i och med diskussionen i utskottet.
Där har vi diskuterat mycket konstruktivt och ärligt med varandra.
Diskussionen har ingett mig mod, och jag är nu övertygad om att vi som parlament är i stånd att gemensamt följa det fortsatta lagstiftningsarbetet och möjligen även att diskutera andra tunga frågor, såsom en invandrarlag, på ett konstruktivt sätt med varandra.
(Applåder)
