# ID: svediakorp-gov401623
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill knyta an till det som Liese avslutningsvis sade, nämligen till klimatförändringen.
Marset Campos påpekade också detta.
Det är kanske ingen tillfällighet att vi har haft stor förödelse i Centralamerika, i Venezuela, i Moçambique - icke att förglömma även i Europa - vilket förmodligen kommer att ske allt oftare.
Det ligger faktiskt nära till hands att anta att det inte handlar om tillfälliga ökningar, utan att det faktiskt är en utveckling som vi har till följd av klimatförändringar orsakade av människan.
Jag skulle därför önska att vi kunde upprätta ett samband mellan sättet att betrakta denna katastrof och energipolitiken.
Det finns faktiskt ett samband som jag vill rikta uppmärksamheten på.
Jag skulle önska att jag hade fel.
Det andra som jag ville ta upp är att stödet för Centralamerikas integrering bör utnyttjas.
Detta är sedan gammalt en önskan från Europaparlamentets sida.
Vi har ofta krävt detta.
I slutändan är det givetvis centralamerikanerna som måste göra detta själva.
Men kanske är den chock som utlöstes av virvelstormen Mitch en anledning att ändå övervinna de hätskheter och svårigheter som består mellan de enskilda länderna.
Åtminstone skulle folket uppskatta det.
Och förresten, vår hjälp skulle vara helt värdelös om det inte gjordes framsteg vad denna integrering anbelangar.
Den tredje saken som jag vill ta upp rör genomförandet av biståndet.
Jag avundas inte kommissionen denna uppgift, för jag vet redan att vi om några år kommer att ha någon form av rapport liggande om påstått eller med rätta kritiserat missbruk av anslagen, även om jag vill påpeka att kontrollen av dessa anslag ibland drar med sig mycket större kostnader än vad man vinner.
Jag hoppas också att vi kan ge kommissionen ett visst spelrum för hur anslagen skall användas, för ofta är snabbheten mycket mer avgörande när det gäller att tillämpa programmen än en konkret redovisning intill minsta öre.
Jag vet att detta är en anmärkning som man som parlamentariker inte bör göra i dag, men jag gör det ändå, för det stämmer.
Slutligen vill jag påpeka att virvelstormen gick fram över Centralamerika i oktober 1998.
Nu är det juni 2000.
Det betyder att vi själva egentligen också är en rätt trögarbetad apparat, och möjligen borde vi också själva fundera över hur vi kunde påskynda processen.
Även om vi beslutar något i dag, så betyder inte det på långa vägar att landet är återuppbyggt, utan detta dröjer många år, och kanske är det en ny generation som lever då.
Det anser jag vara en alltför lång tid.
