# ID: svediakorp-gov401619
# author: Salafranca Sánchez-Neyra (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle till att börja med vilja tacka föredraganden, Marset Campos, för det utmärkta betänkande han presenterat för oss.
Detta betänkande är av naturliga skäl påverkat av de tragiska konsekvenserna av orkanen Mitch.
Jag tycker att det är viktigt att påminna om att Europaparlamentet reagerade omedelbart genom att sammankalla ett extraordinärt möte den 4 november 1998 till vilket de då ansvariga kommissionärerna kom.
I sin resolution av den 19 november uttryckte Europaparlamentet de villkor som skulle innefattas i den Europeiska unionens svar på den situation som uppstått på grund av orkanen Mitch.
Ett svar som måste ges med största omsorg och snabbhet genom att anta en strategisk plan för regionen inom en så kort tid som möjligt.
Jag minns datumet: 18-19 november 1998.
Vi måste säga att denna begäran av Europaparlamentet, åtminstone när det gäller omsorg och snabbhet, inte beaktats och det är att beklaga.
Bristen på mänskliga resurser varken får eller bör vara en förevändning för genomförande av politiska prioriteringar, även om den kan ses som en ursäkt ur administrativ synvinkel.
Särskilt i de fall som handlar om grundläggande behov för befolkningar i länder som drabbats av stora katastrofer.
Att överföra detta ansvar till budgetmyndigheten är inte korrekt.
Kommissionen bör alltid tillse att det blir en adekvat tilldelning av resurser i förhållande till överenskomna prioriteringar.
Herr kommissionär!
Denna morgon i debatten om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken har jag haft möjlighet att till er kollega, Patten, uttrycka att jag inte någonsin haft, och inte har eller kommer att ha, någon betänklighet, bara tvärtom, att med beslutsamhet stödja kommissionen i syftet att tydliggöra och vidga området för dess befogenheter.
Men på samma sätt som andra kolleger under denna debatt har uttryckt, och som jag hade möjlighet att också säga till Patten under budgetdebatten, är det svårt för mig att förstå att kommissionen inte har svårigheter att förvalta de 800 miljoner euro som föreslås i det preliminära budgetförslaget för år 2001 för Balkanländerna och att man däremot har svårigheter att hantera de 250 miljoner euro som förutsetts i återuppbyggnadsplanen för Centralamerika, som inte förutses för ett år utan för fyra.
Herr kommissionär!
De centralamerikanska länderna har inte använt sig av en politik med folkmord och etnisk rensning.
De har, till skillnad från andra geografiska områden, i sitt avtal med Europeiska unionen innefattat en demokratiklausul som ger stadga och stöd och är en väsentlig del i hela relationen.
Länderna i Centralamerika har genomgått mycket smärtsamma omstruktureringsprocesser som medfört stora uppoffringar för dess samhällen.
De har gjort vad som ankommit på dem i förhållande till de multilaterala institutionerna och de har till fullo uppfyllt det Europeiska unionen förväntade sig av dem.
Herr talman!
Det europeiska civila samhället har redan visat sin känslighet inför den tragedi som genomlevts i Centralamerika.
Det är nu dags att våra institutioner, inför en katastrof av denna natur, klarar av att hålla samma nivå som vårt civila samhälle och omständigheterna.
