# ID: svediakorp-gov401587
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Frågan som ledamoten ställer handlar om rådets åtgärder: å ena sidan vad gäller den gränskontroll medlemsstaterna gör vid de yttre havsgränserna, och å andra sidan beträffande de åtgärder som kan vidtas i ursprungslandet för att undvika den illegala invandringen och bekämpa människosmugglarna.
Åtgärder för att stärka effektiviteten i medlemsstaternas yttre gränskontroll, i luft och hav, har framför allt tillämpats i Schengenavtalet, vilket nu, efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, ingår i Europeiska gemenskapens regelverk.
Även om dessa åtgärder genomförs av medlemsstaterna, kontrollerar rådet via sina behöriga organ deras reella tillämpning.
Som exempel kan nämnas att utifrån beslutet i Schengens verkställande kommitté den 18 december 1998 om samordning av rådgivare i dokumentfrågor, genomförs åtgärder för att bekämpa den illegala invandringen via luft och hav i samarbete med de olika afrikanska länderna.
Dessutom fattades 1999 ett beslut i Schengens verkställande kommitté om att godkänna ett ömsesidigt stödprojekt för officiellt kommunikationsutbyte av bistånd och rådgivning i verkställande av säkerhetsuppdrag och yttre gränskontroll.
Förutom Schengenregelverket vidtas också praktiska åtgärder av samma slag för Europeiska unionens räkning, i allmänhet utifrån Europeiska gemenskapens redan tidigare befintliga regelverk, nämligen den gemensamma ståndpunkten av den 25 oktober 1996, ur vilken härrör hjälpbeskickningar och information innan gränsen.
Dessa åtgärder skall dock samordnas inom ramen för rådets behöriga organ och omfattar för närvarande inte några afrikanska länder.
Vad beträffar de djupa orsakerna till flykt och utvandring från vissa afrikanska länder, hänvisar vi till handlingsplanen för Marocko som rådet godkände i oktober 1999.
Denna handlingsplan är en del av en samling med fem handlingsplaner, där var och en omfattar en uttömmande och konsekvent inriktning fokuserad på den aktuella situationen i ett av de ursprungsländer eller transitländer för asylsökande som bedömdes som viktiga länder.
För varje utvalt land uppvisar handlingsplanerna en balanserad kombination av de olika möjligheter Europeiska unionen erbjuder när det gäller utrikespolitik, utveckling och humanitär och ekonomisk hjälp.
I handlingsplanen för Marocko, som särskilt handlar om den situation ledamoten tar upp, ansågs detta land som ett ursprungs- och transitland för ekonomisk invandring till de europeiska länderna.
De åtgärder som rekommenderas i denna handlingsplan innebär främst att man skall utgå från befintliga kanaler och förbättra uppgiftsinsamlingen, sprida korrekt information om invandring, skapa strategier för kampen mot illegal handel samt främja åtgärder för att tillämpa avtalen för återinresa.
Den rekommenderar också att främja utländska direktinvesteringar och yrkesutbildning, även småföretagen omfattas, liksom underlättandet av frivillig återvändo och återanpassning för de marockaner som bor i Europeiska unionens länder.
När man skrev under de handlingsplaner som fastställdes i högnivågruppen, erkände Europeiska rådet i Tammerfors den 15 oktober 1999, att Europeiska unionen - och denna punkt är viktig - ännu saknar en allmän omfattning av invandringsfenomenet som tar upp politiska frågor, mänskliga rättigheter och utvecklingen i ursprungs- och transitländerna.
I detta syfte gäller det att bekämpa fattigdom och förbättra livsvillkor och sysselsättningsmöjligheter, förebygga konflikter och konsolidera demokratiska länder.
Därför krävs en större sammanhållning i unionens inrikes- och utrikespolitik inom ramen för respektive behörighet, dels unionens, dels medlemsstaternas.
Partnerskapet med tredje land är också en nyckelfaktor för att denna politik skall lyckas.
Unionen är medveten om att det, för att kunna genomföra handlingsplanen för Marocko, är nödvändigt med ett partnerskap och ett samarbete med de marockanska myndigheterna.
I detta syfte genomfördes i juni förra året ett besök i Marocko innan handlingsplanen fastställdes, för att etablera en dialog med de marockanska myndigheterna.
Nu är ännu ett besök av samma typ planerat till slutet av denna månad, just för konkreta diskussioner med de marockanska samtalspartnerna.
Som jag sade omfattar Europeiska unionens politik också utveckling och humanitär och ekonomisk hjälp till Marocko.
Förverkligandet av handlingsplanen för Marocko är givetvis en långsiktig strategi, men det är utifrån den dialog som nu har inletts i detta sammanhang, och även i associeringsrådet, som vi kan göra framsteg på detta område.
