# ID: svediakorp-gov401508
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, jag vill i min tur uttrycka min livligaste oro inför den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i Tunisien, en oro som naturligtvis alla landets vänner delar.
Sedan flera år tillbaka har människorättskämparna och deras familjer fallit offer för ständiga trakasserier av de tunisiska myndigheterna.
Vissa av dem har dömts till fängelsestraff, de förföljs regelbundet av medlemmar av ordningsstyrkorna, deras och familjens pass har konfiskerats, kommunikationerna avbryts eller avlyssnas, förtalskampanjer eller fysiskt och verbalt hot inleds emot dem samt slutligen utfrågas regelbundet deras närmaste.
Inför ett sådant vanstyre upprepar i dag Europaparlamentet sin övertygelse om att det inte finns något undantag för att respektera mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter och de kan inte kränkas utan förfång eftersom Tunisien är det första land, den första europeiska partnern, som i själva verket slöt associeringsavtal med Europeiska unionen 1995.
Detta avtal innehåller emellertid en bestämmelse om att mänskliga rättigheter skall respekteras, med suspensiv verkan, och anger att en politisk dialog skall upprättas.
Jag föredrar förvisso en politisk dialog framför unilaterala sanktioner, men just på denna grund har vi förpliktelsen att säga till våra partner att vi är mycket oroliga vad gäller situationen i Tunisien.
Vi måste begära att de tunisiska myndigheterna vidtar åtgärder för att inrätta ett verkligt flerpartisystem och säkra press- och mötesfrihet.
Men, herr Patten, vilken dialog skall det vara?
Hur kan vi gå framåt konkret och exakt?
Hur skall vi göra de ståndpunkter vi intar här effektiva?
Man kan egentligen undra hur saker och ting skall utvecklas i Tunisien.
Affären Ben Brik symboliserade ensam många tunisiers starka irritation inför försämringen av deras fri- och rättigheter, där pressen bara är ett av de många ruinfälten.
Det blev en Ben Brik-effekt som övergår honom själv för övrigt och på tre månader har vi sett ett helt civilt samhälles sprittning av värdighet, ett samhälle som har visat sin beslutsamhet att få slut på polisstaten.
Under denna tid fortsätter president Ben Ali att svänga käppen och moroten mot dem som protesterar mot hans metoder eller kritiserar situationen för fri- och rättigheter i hans land.
Inför denna attityd får man undra om Tunisien inte i framtiden kommer att bli en ny härd för spänningar på Europas södra sida.
I dag har makthavarna två lösningar.
Den första består i att fortsätta att förneka verkligheten enligt den princip - välkänd i denna typ av regim - som består i att påstå att allt är väl fram till den sista kvarten, då det civila samhället därför måste stå ut med en ny våg av repressioner och möta den modigt och beslutsamt.
Det blir då det internationella samfundets sak att isolera en makthavare och göra honom laglös samt stödja det tunisiska folkets kamp för att återvinna sin suveränitet.
Den tunisiska makthavaren kan emellertid också välja en dialog med det civila samhället för att minska spänningen och göra en omvändning för att ta Tunisien ur dödläget och styra landet mot demokrati.
Jag tror att vi måste hitta rätt ord, såsom min kollega Abitbol sade, vi måste i varje fall göra allt för att denna väg skall väljas.
