# ID: svediakorp-gov401501
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,192
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag är ytterst tacksam för att kammaren ger mig möjlighet att lämna synpunkter på dessa ytterst viktiga frågor.
Som många ärade ledamöter har uppmärksammat är Taoufik Ben Briks hungerstrejk över men det har gett en stor effekt hos både myndigheterna i Tunisien och i det civila samhället.
Det gav upphov till en offentlig debatt i Tunisien om situationen för de mänskliga rättigheterna i det landet.
Jag vill klargöra att kommissionen delar uppfattningen hos FN: s speciella sändebud som i sin rapport om mänskliga rättigheter till kommissionen uppger: " Tunisien har fortfarande en lång väg att gå för att dra full nytta av sin gynnsamma ekonomiska miljö och för att vidta åtgärder för att förstärka skyddet för mänskliga rättigheter och i synnerhet rätten till åsikts- och yttrandefrihet ".
Men hur kan kommissionen och Europeiska unionen generellt påverka Tunisiens utvecklingstakt på detta område?
Detta sker bäst genom att titta på de tre huvudinstrument som tillhandahålls genom det associeringsavtal som förenar Europeiska unionen med Tunisien.
Det första som min kollega hänvisade till är politisk dialog.
Denna dialog har redan givit oss möjlighet att ge synpunkter på situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien två gånger på ministernivå vid de två associeringsråd som har ägt rum hittills.
Unionen har varit noga med att ta upp frågan om mänskliga rättigheter i Tunisien vid våra många kontakter med de tunisiska myndigheterna.
Det andra instrumentet är finansieringen av positiva åtgärder i form av bidrag från gemenskapens budget för projekt som främjar till att politiska och civila rättigheter utövas.
Meda-programmet för demokrati, om vilket parlamentet har starka och positiva åsikter, har finansierat utbildning, information och medvetandehöjande projekt för icke-statliga organ och för den allmänna opinionen på detta område.
Ett program för att stödja tunisisk media har redan inkluderats i programplaneringen av framtida ekonomiska samarbete med Tunisien och bör bli föremål för nödvändiga samråd med den tunisiska regeringen.
Som herr Dupuis påminde oss beror hållbar ekonomisk utveckling och politisk stabilitet, från Ryssland till Medelhavet, framförallt på starka institutioner, inte på starka män.
Det kräver ibland starka män för att garantera att institutionerna själva är starka och agerar inom lagens ram.
Det tredje instrumentet är Europeiska unionens möjlighet att införa restriktiva åtgärder, av vilka den mest radikala uppenbart skulle vara att man upphör med samarbetet.
Kommissionen anser att innan man använder några restriktiva åtgärder bör positiva möjligheter erbjudas genom partnerskapet så långt det går.
Det finns fortfarande betydande utrymme, både vad gäller den politiska dialogen och för finansiering av stödprogram.
Jag skulle vilja undersöka detta ytterligare tillsammans med Tunisien.
Kommissionen önskar framför allt se i vilken utsträckning den tunisiska regeringen kommer att genomföra sina löften om reform av presskoden och om att underlätta föreningsfrihet.
Vi vill också se om våra ansträngningar att stödja önskade reformer genom att tillhandahålla medel från gemenskapens budget visar sig vara framgångsrika.
Jag skall hålla parlamentet informerat om utvecklingen på alla dessa områden.
De frågor som vi diskuterat denna eftermiddag är ytterst viktiga.
Jag vet att parlamentet är medveten om hela bilden.
Fru Napoletano påpekade i sitt intressanta anförande de ekonomiska och sociala framsteg som har skett i Tunisien.
Andra kunde exempelvis ha hänvisat till Tunisiens ståndpunkt i fråga om sharialagen.
Det finns otvetydigt frågor som ger stor anledning till oro.
Det är för närvarande bäst att fortsätta dialogen, men som kammaren kan förstå likställer jag inte dialog med att vara nöjd.
Parlamentet har legitima skäl till oro och en starkt känd åsikt.
Det kan uttryckas kraftfullt men artigt, såsom parlamentet gör i dag.
Jag vill sätta in debatten om Tunisien i sitt sammanhang och ta upp en punkt som framfördes av Hernández Mollar och även av några andra ärade ledamöter.
Naturligtvis kommer det att finnas händelser och utvecklingar som tränger sig på oss.
I dag måste vi oundvikligen inrikta oss ordentligt på våra ansträngningar för återuppbyggnaden på Balkan och i synnerhet att förhindra ytterligare socialt och politiskt sönderfall.
Det är en politik i sydöstra Europa som, vill jag tillägga, inte är ovidkommande för stabilitet och välfärd i Medelhavsområdet.
Men om jag måste bedöma var vi kommer att få den största utmaningen på medellång och lång sikt så skulle det uppriktigt vara vår politik i och runt Medelhavet.
Vad är det som är hjärtefrågan i unionens gemensamma utrikes- och säkerhets politik?
Det är spridning av stabilitet.
Det är det avgörande elementet i vår politik i Medelhavsområdet.
Vad försöker vi göra där?
Det är sant att vi försöker skapa om ni så vill en motsvarighet till Nafta i Medelhavsområdet.
Men det gäller mer än det, vilket jag skall komma till om ett ögonblick.
Jag vill bara klargöra för den ärade ledamoten att jag är helt förbunden att göra denna politik framgångsrik.
En av de saker som förargar mig för ögonblicket är att vår tidigare meriter för att stödja detta genom utvecklingsstöd inte alls är så bra som den borde ha varit.
Under år efter år har vi endast kunnat använda 40 procent eller mindre av vad vi har anslagit för Medelhavsområdet delvis på grund av absorberingsproblem i regionen, delvis på grund av våra egna misslyckanden, som jag är angelägen om att ta upp.
Jag vill göra en överenskommelse med den ärade ledamoten: Om vi fram till den dag då jag lämnar mitt jobb som kommissionär år 2005 inte kunnat visa en himmelsvitt bättre förmåga att minska klyftan mellan åtaganden och utbetalningar än den varit under de senaste tre åren då kan han få ett bidrag till sin favoritvälgörenhet.
Det är vad jag skulle vilja använda som en markering på om vi har åtagit oss eller inte att göra vår politik i Medelhavsområdet framgångsrik eller inte.
Det är ytterst viktigt att vi använder våra nuvarande instrument på ett mycket mer kompetent och mer effektivt sätt.
Det är vad jag skulle vilja bli bedömd efter.
Jag vill upprepa: Detta handlar inte bara om att skapa ett frihandelsområde, hur viktigt det än kan vara.
Frihandel är inte slutet; frihandel är ett medel att nå ett slut.
Slutmålet är att skapa ett område av välstånd och politisk stabilitet söder om det hav som vi har delat med Nordafrika och Mellanöstern under alla dessa millennier; det handlar om att dela värderingar liksom att dela på handeln.
Det gäller inte att skapa ekonomier som skall göra européer mer välbärgade: Det handlar om att arbeta i partnerskap med Medelhavsländer i ett partnerskap om värderingar liksom handel, som skall gynna människor söder om Medelhavet liksom oss i Europa.
Det är ett enormt viktigt element i Europas strävanden under de närmaste åren; lika viktig till en del för att sprida stabilitet som hela utvidgningsprocessen.
Jag hoppas verkligen att vi under de kommande fem åren skall kunna utveckla det programmet i Tunisien och i resten av regionen.
