# ID: svediakorp-gov401479
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 233
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Konferensen Peking + 5 har egentligen inte gjort några framsteg att tala om i förhållande till det som fastslogs i plattformen från Peking 1995.
Kvinnornas väg till lika möjligheter och bekräftande av skillnaderna är fortfarande lång och verkligen fylld med farliga passager.
Det såg man i New York i den attack som muslimska fundamentalister gjorde på det som under dessa år har utgjort kvinnornas krav: stopp för våldet och våldtäkterna i hemmen, hedersbrotten och könsstympningen.
Men man måste helt klart också uppskatta - som för övrigt också kommissionär Patten sade - det faktum att konferensen totalt sett bekräftade och konsoliderade att kvinnornas rättigheter är mänskliga rättigheter.
Men det var dock om de sexuella rättigheterna, mödravården och kvinnans rätt till självbestämmande som det faktiskt bildades en helig allians - densamma som vi såg redan i Peking - mellan kristna och muslimska fundamentalister: Vatikanen, Polen, Nicaragua och många av de muslimska länderna.
Dessutom tycker jag att mainstreaming och empowerment konsoliderades vid denna konferens, liksom kampen mot fattigdomen och människohandeln.
Det saknades dock konkreta och kontrollerbara mål, till exempel vad gäller behovet av ett större antal kvinnor i institutionerna, men också projekt mot fattigdomen.
Det gläder mig att Europa spelade en positiv roll också för att upprätta förbindelser med andra länder och till de icke-statliga organisationerna.
