# ID: svediakorp-gov401476
# author: Varaut (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag inleder mitt inlägg med att vända mig mot parlamentets bänkar och jag skulle vilja uppmana en del ledamöter att oroa sig över den obetydliga uppmärksamhet som våra manliga kolleger ägnar åt kvinnors rättigheter i denna församling där jag räknar till trettio kvinnor på fem män.
Utifrån detta beräknade påpekande undrar jag om vi verkligen har befogenhet att ge läxor i New York till de ena och de andra och mycket bestämt försvara kvinnors rättigheter.
Efter denna nästan konsensuella inledning kommer jag att säga saker som kanske mindre kommer att behaga våra närvarande kolleger.
Debatternas förlopp i New York verkar orsaka två problem: det ena gäller saken och det andra gäller formen.
Två problem för en EU-delegation det är ganska rimligt, men de är väsentliga.
Det första problemet är delegationernas tendens att tala på parlamentets vägnar.
Måste vi påminna om att man emellertid inte talar på en lagstiftande församlings vägnar utan på en verkställande församlings vägnar!
Den lagstiftande församlingen uttrycker sig nämligen bara genom omröstning och det finns inte någon ledamot i församlingen som har rätt att tala på dess vägnar: ledamöterna har bara rätt att tala i eget namn och de är bara protokollära delegater.
Denna svekligt agerande grupp från kammaren talade i New York på en extremistisk minoritetsgrupps vägnar, en grupp som gör anspråk på att införa en malthusiansk politik.
Ett konkret hot uttalades av våra så kallade företrädare mot det fria, suveräna landet Polen.
Hotet framfördes via förolämpningar.
Det var ett hot, såsom det påmindes om för en stund sedan, eftersom det sades till den polska ministern att om han inte fogade sig i Europaparlamentets så kallade delegaters vilja skulle anslutningsprocessen bromsas.
Ni förstår ju att för ett land som Polen är det fruktansvärt att tvingas till anpassning av Amsterdampaktens styrkor.
Det var en förolämpning eftersom den polska ministern jämfördes med en ayatollah under förevändning att han försvarade familjen och avvisning av en malthusiansk politik.
Herr talman, avslutningsvis måste vi än en gång påminna om att anslutningen till Europeiska unionen är beroende av att kriterier i fördraget och en överensstämmande åsikt i parlamentet följs, men inte av personliga passioner hos vissa valda ledamöter.
