# ID: svediakorp-gov401474
# author: Hautala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I jämställdhetens namn tänker jag nu ändå inte kräva en extra minut, utan jag försöker hålla mig inom två minuter.
Jag instämmer med dem som nyss sade att man vid sammanträdet i New York verkligen gick framåt i många frågor.
Kvinnors mänskliga rättigheter, kvinnohandel, våldet mot kvinnor, kvinnors ekonomiska rättigheter, medborgarsamhällets ställning, allt detta är frågor där vi kan vara glada över de framsteg som gjorts.
Man måste tacka Europeiska unionen för ett mycket målmedvetet agerande.
Vi var ju där i egenskap av observatörer, men förhoppningsvis inverkade vi även på förhandlingarnas gång - åtminstone i någon mån.
Jag var särskilt glad över att alla medlemsstater och nästan alla kandidatländer förhandlade tillsammans under Portugals ledning.
Detta ger oss ett löfte om att vi även inom Europeiska unionen skall kunna förstärka jämställdhetslagstiftningen.
Själv minns jag inte att jag någonsin sett ett så enigt agerande, och detta skall ordföranden och förstås även kommissionen ha tack för.
Det enda undantaget bland kandidatländerna utgjordes av Polen som verkligen inte ville stödja stärkandet av kvinnors rättigheter på samma sätt som Europeiska unionens medlemsstater och de andra kandidatländerna.
Jag skulle också vädja till kommissionär Patten att man vid utvidgningsförhandlingarna på allvar tar upp att även Polen skall följa Europeiska unionens jämställdhetslagstiftning och erkänna kvinnors rättigheter.
Även i samarbetet med Medelhavsländerna måste vi enligt min mening i högre grad än hittills fästa uppmärksamhet på kvinnors rättigheter, eftersom det just där sker grova kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter.
Jag tror att den här konferensen har gett hopp åt alla de miljontals kvinnor som saknar grundläggande mänskliga rättigheter, och vi behöver en uppföljningskonferens om fem år.
(Applåder)
