# ID: svediakorp-gov401470
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är glad att vara här i dag för att ge er kommissionens synpunkt på resultatet av den i förra veckan ytterst viktiga konferensen i New York.
Jag vill be om ursäkt för det faktum att min kollega, kommissionär Diamantopoulou, inte kunde närvara här denna eftermiddag.
Som några av er känner till blev hon förhindrad på grund av åtaganden som hon hade lovat innan tidpunkten för denna debatt bestämdes.
Som de ärade ledamöterna också skall veta kommer hon till utskottet nästa vecka för en fullständig diskussion med ledamöterna bland vilka många naturligtvis har haft del i de framsteg som nåddes förra veckan.
Ledamöter kommer att ha möjlighet att ta upp eventuella detaljfrågor under den diskussionen med kommissionär Diamantopoulou i nästa vecka.
Jag vill börja med att på kommissionens vägnar tacka det portugisiska ordförandeskapet för att det samordnat medlemsstaternas ståndpunkter på ett så effektivt sätt och för att ha lett förhandlingarna med övriga delegationer så skickligt under vad jag förstår ibland ytterst svåra förhållanden.
Vi bör också tacka parlamentet för dess ytterst samarbetsvilliga inställning till det extra sammanträdet.
Medlemmar i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor gjorde mycket betydelsefulla insatser som en del av delegationen.
Förutom det tog de initiativet att samarbeta med parlamentsledamöter från medlemsstaterna och från associerade länder.
Det var en ovanligt värdefullt inslag av politisk samordning.
Vi i kommissionen välkomnar också mycket parlamentets resolutionsförslag: Det är ett bestämt, konstruktivt uttalande om parlamentets engagemang för jämställdhet mellan könen.
Europeiska unionen kan vara stolt över att den var den mest progressiva regionala gruppen som var representerad i New York.
Gemensamt stred vi hårt för att arbeta vidare från Pekingkonferensen.
Om vi lyckades berodde det till en del på den enighet som fanns mellan de olika institutionerna.
Och lyckades tror jag vi kan säga att vi verkligen gjorde!
På flera områden visar slutdokumentet att vi kom långt utöver vad som uppnåddes för fem år sedan i Peking - en konferens som jag kommer ihåg att jag följde från något närmare håll än vad som skulle ha varit fallet i dag.
Vi lyckades med det utan att behöva gå med på en urvattning av Pekingplattformen på andra områden.
I dokumentet bekräftas kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter.
I det uppmanas FN: s medlemmar att underteckna CEDAW-konventionens extra protokoll och uppmanas till stor uppmärksamhet på könsfrågor i verksamheten vid Internationella brottsmåldomstolen.
I dokumentet fastslås att vid diskriminering mot kvinnor ofta finns inblandat diskriminering på andra grunder.
Vi fick inte igenom specifika hänvisningar till alla diskrimineringsgrunder som förtecknas i EG-fördraget men ordförandeskapet klargjorde Europeiska unionens ståndpunkt i ett slututtalande inför generalförsamlingen.
Vi har ett nytt mycket tydligare språk om statens ansvar att få ett slut på våld mot kvinnor, inbegripet våld i hemmet, och att stoppa den skrämmande men ännu ökande kvinnohandeln.
I slutdokumentet fastslås sambandet mellan jämställdhet mellan könen och ökad välfärd.
Om kvinnor ges en chans att delta helt i det sociala och ekonomiska livet skall de få bättre möjlighet att dra sig själva och sina samhällen ur fattigdomen.
Enligt min åsikt och med visst ansvar på detta område är det obegripligt att ha en hållbar modell för ekonomisk tillväxt som inte har könsfrågor som en hjärtesak.
I dokumentet bekräftas på nytt den stora betydelsen av utbildning som ett medel att ge flickor och kvinnor möjligheter.
Där hänvisas också till behovet av en rättvis fördelning av arbete mellan män och kvinnor, däribland hushållsarbetet, och av åtgärder för att göra det lättare att kunna förena arbetsliv med familjeplikter.
Där sägs också något om metoder - med andra ord hur man skall se till att dessa bra intentioner genomförs i praktiken.
På Europeiska unionens begäran fastslås i dokumentet vikten av att införa resultatmätningar och lägesrapporter.
Slutligen välkomnar vi hänvisningen till männens roll för att skapa större jämställdhet mellan könen för de har även klart ett betydande ansvar.
Unionen är bättre rustad än någonsin att lyckas med sina åtaganden från Peking med sin fastare ståndpunkt om mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och diskriminering.
Med Amsterdamfördraget har unionen en större ram för att genomföra handlingsplattformen från Peking.
Jag hoppas att ingen skall tvivla på kommissionens beslutsamhet att göra exakt det.
Arbetet leds naturligtvis av min kollega, kommissionär Diamantopoulou, men det är ett arbete i vilket vi alla kommissionärer önskar bli helt engagerade.
