# ID: svediakorp-gov401406
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, damer och herrar kolleger!
Både för att trygga de europeiska staternas säkerhet och för att bidra till säkerheten för andra, utanför vårt område, som kan komma att behöva vårt stöd, behöver Europa en självständig militär närvaro som är skild från den som kontinenten erbjuder genom deltagandet i Atlantalliansen.
Händelserna i Kosovo och den tragiska upplösningen av före detta Jugoslavien har på ett smärtsamt sätt visat Europas otillräcklighet inom Natos ramar.
Man skulle kunna säga att Europa under årtiondenas lopp har lämnat över de tunga delarna av den militära närvaron till ledaren Natos styrkor och samtidigt minskat de egna ansträngningarna, till en punkt där kontinenten inte ens klarar av att uppfylla förpliktelserna inom Natos ramar på ett riktigt sätt.
Psykologiskt kan saken förklaras.
När man anser, oavsett om man är en människa, en stat eller en sammanslutning av stater, att man inte har handlingsinitiativet, antingen struntar man i och försummar sina förpliktelser, eller så uppfyller man dem formellt, utan intresse och engagemang.
Kanske är det viktigaste resultatet av förklaringarna vid toppmötena i Köln, Helsingfors och Lissabon just att Europa återfår känslan av initiativ, som är en nödvändig drivkraft för att man skall ta på sig ansvar, anstränga sig och uppfylla förpliktelser.
Ur den synvinkeln utgör de planer som vi diskuterar inget hot mot Natos sammanhållning.
Tvärtom kommer ett Europa med ett eget militärt initiativ att på ett bättre sätt kunna uppfylla sina förpliktelser även gentemot Atlantalliansen.
Det är det enda sättet att uppfylla förpliktelserna även gentemot Atlantalliansen, så att också de politiska krafter i Förenta staterna som protesterar mot att amerikanska väpnade styrkor och amerikanska pengar binds upp i det europeiska försvaret lugnas.
Vidare, herr talman, bör vi se till att våra direkta beslut har en europeisk enhet och försvaret av en gemensam gräns som mål, och vi måste någon gång nå dit.
