# ID: svediakorp-gov401404
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr ordförande, ärade herr kommissionär!
På senare tid har det utvecklats en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i Europeiska unionen, vilket förmodligen hade varit otänkbart bara för några år sedan.
Detta har kommit till stånd tack vare att framför allt två grupper av medlemmar i Europeiska unionen har låtit sig påverkas: de som menade att det endast är Nato som ansvarar för säkerhet och försvar och de som menade att säkerhet och försvar över huvud taget inte är en angelägenhet för en gemenskap utan något som skall bevakas neutralt eller alliansfritt av de enskilda staterna.
Jag tror att det som nu håller på att utvecklas är ett positivt tecken på en gemensamhet, och på solidaritet.
Jag tror också att det är artikel 5, som har citerats vid flera tillfällen i dag, som i slutändan måste utgöra den gemensamma basen för alla medlemmar av Europeiska unionen, även om detta endast kan göras stegvis.
I dag har Kosovo ofta nämnts.
Jag anser att blicken ibland riktas för ensidigt på lärdomarna från Kosovo eller från Bosnien.
I realiteten handlar det om fyra saker.
För det första att förebygga.
Detta förekom knappast alls i fallet Kosovo.
För det andra om att avskräcka.
Detta förekom i fallet Kosovo säkerligen i alldeles för ringa omfattning eftersom den gemensamma viljan ännu inte var framträdande.
För det tredje om möjligheten att intervenera snabbt och målinriktat.
Detta fungerade måhända någorlunda, även om bråket om vad den optimala formen av intervention är blockerade ett och annat.
Och för det fjärde handlar det om att återupprätta och stabilisera freden även efter den militära interventionen.
Utvecklingen de här dagarna visar att detta inte är så lätt som man tror.
Därför är jag särskilt tacksam över att frågan om polisen och säkerhetskrafterna i Kosovo har nämnts vid ett flertal tillfällen i dag.
För det är absolut nödvändigt att säkerhet upprättas genom en ökad insats av polistrupper.
Det gäller även att utveckla ett system av regionalt ansvar i Europa som inte står i motsättning till systemet i Förenta nationerna, som det hela tiden påstås, utan tvärtom kan byggas in i Förenta nationernas system, in i Förenta nationernas idéer.
Ett sista påpekande: Kommissionär Patten menade att vi inte nödvändigtvis behöver en institutionell revolution, kanske bara reformer.
Vi borde försöka oss på den institutionella revolutionen.
Med det som i dag har nämnts av institutioner som det gäller att skapa under den närmaste tiden fruktar jag att vi blockerar oss själva.
Vi bör inte tillåta för många institutioner.
I linje med detta ligger just integrationen av VEU och EU.
(Applåder)
