# ID: svediakorp-gov401399
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig börja med att gratulera vår föredragande, Lalumière.
En gratulation för den mycket jämna och välbalanserade text som hon utarbetat för vårt parlament.
Den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken har fått innehåll efter Köln och Helsingfors.
Europeiska rådet har med ovanlig handlingskraft fattat ett antal viktiga beslut, vilket noteras och vilket härmed lovordas.
Målet är att utveckla en egen förmåga att kunna utföra de så kallade Petersberguppdragen.
Det har fattats beslut om storleken på den styrka som behövs för det ändamålet.
Det finns ett koncept för de beslutsmekanismer som behövs.
Ett sorts Nato i miniatyr håller på att utvecklas.
Jag vill i det här sammanhanget betona två inträngande frågor.
Ett litet urval ur den långa raden av frågor som tas upp här i dag.
Europeiska unionen måste kunna agera självständigt.
Det låter självklart men med detta konstaterande framträder också ett svårt problem.
Vad innebär självständig i förhållande till Nato?
Det råder viss förvirring om det på båda sidor av Atlanten och den förvirringen får inte dröja kvar för länge.
Den får absolut inte utmynna i en politisk utväxling mellan den europeiska gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och national missile defence, vilket en amerikansk senator föreslog vid Nato-församlingen i Budapest.
Den fråga som jag skulle vilja ställa till rådet är alltså i korthet: vad betyder självständighet i det här sammanhanget?
Är ett agerande i samband med Nato alltid det första alternativet, som amerikanerna säger.
Måste Nato få rätt att först vägra innan Europeiska unionen kan agera självständigt eller skaffar sig Europeiska unionen mer utrymme?
Jag har intrycket att den här frågan undviks på båda sidor av havet.
Det gör att det vilar ett hypotek på det framtida samarbetet.
Den andra punkten gäller den demokratiska kontrollen.
I Nederländerna har det den senaste tiden diskuterats mycket om vem som var inblandad i vilka beslut i Bosnien och Kosovo.
Det gäller främst regeringen.
Om det på den nivån dock ibland redan är tal om en sorts politik av fullbordade faktum, hur är det då med parlamentskontrollen?
Blir den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken ett hemligt samråd mellan regeringarna eller kommer nationella parlament och Europaparlamentet verkligen att engageras?
Även här den återkommande frågan om rådet verkligen överhuvudtaget ägnar någon uppmärksamhet åt det här?
Informellt agerande har sina fördelar, men inte när det handlar om krig och fred.
Det behövs betydligt mer stöd för att använda det EU-militära instrumentet än att inrätta det.
Resolutionen av Lalumière innehåller ett relevant förslag om åtgärder med avseende på den hotande bristen på demokrati.
Regeringskonferensen kan dra nytta av det.
Det minsta Europaparlamentet kan begära är att det blir betraktat som en fullvärdig partner i denna mycket viktiga debatt.
