# ID: svediakorp-gov401389
# author: Schori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I förra månaden firade vi Europadagen.
I centrum för detta stod Robert Schumans tal den 9 maj 1950.
Mycket har förändrats sedan den dagen, men Schumans och Monnets grundläggande axiom att en hållbar fred skapas genom att väva samman folk och nationer i ömsesidigt berikande beroende håller ännu.
Säkerhet skapas genom samarbete helt enkelt samt genom integration och utvidgning.
Schuman inledde sitt tal med dessa ord: " Världsfreden kan inte bevaras utan konstruktiva insatser mot hotande faror ".
Detta framsynta synsätt genomsyrar socialistgruppens syn på Europas utrikes- och säkerhetspolitik och löper också som en röd tråd genom Lalumières betänkande inför Feira, och vår grupp stöder helhjärtat detta betänkande.
För oss socialdemokrater har 2000-talets säkerhetspolitiska utmaning två dimensioner som bildar en helhet.
Den första är den globala dimensionen och den andra är den rent europeiska.
Globalt sett är det tydligt hur säkerheten är odelbar.
Vi delar samma klot och samma öde.
I dagens globaliserade värld, efter det kalla krigets slut, framstår fattigdom och exklusion som den främsta fienden till fred och demokrati.
Inga militärarsenaler, ingen ny kärnvapenkapprustning kan ge säkerhet mot de fattigas förbittring.
Därför måste ett generöst, rättfärdigt och framsynt bistånd samt en handelspolitik som angriper fattigdomens och osäkerhetens orsaker vara en integrerad del av vår utrikes- och säkerhetspolitik.
På samma sätt måste vi se på konfliktförebyggande och krishantering i vår nya europeiska säkerhetspolitik.
Vi är självfallet lojala mot besluten i Helsingfors.
Vi skall konstruktivt utveckla den militära kapaciteten som inte minst Kosovokriget har tvingat fram.
De headline goals som har ställts upp är viktiga och måste genomföras fullt ut, utan dröjsmål och utan undantag.
Samtidigt måste vi emellertid stå emot dem som vill överdriva vår militära förmåga och roll.
Vi skall ta ett ökat ansvar för säkerheten i vår egen kontinent, men vi skall inte ersätta Nato eller skapa ett embryo till ett permanent självständigt europeiskt försvar.
Sådana ambitioner hör hemma i illusionernas värld och bör lämnas till Don Quijote.
Vi saknar en konfliktförebyggande politik i vår arsenal.
Därför måste vi aktivt stödja de förslag som har lagts fram av kommissionär Patten och som också finns hos rådet samt förslagen i Lalumières betänkande.
