# ID: svediakorp-gov401385
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har inte samma tillnärmning som han till den viktiga fråga som är föremål för vår kollega Broks fråga till rådet.
Det är en viktig fråga, eftersom Europeiska rådet, i synnerhet i uttalandena i Köln och Helsingfors i juni och december 1999, samt ordförandeskapet, framför allt i två rapporter om unionens militära och civila medel för att möta krissituationer, har till följd av de mycket allvarliga kriser som har drabbat Balkanländerna gett uttryck åt avsikten att se till att unionen är mer delaktig i förvaltningen av kriser som hotar dess säkerhet, intressen och värden.
Sådana hot kan förvisso upplevas som gemensamma av en del av EU: s medlemsstater men också av europeiska stater som inte är medlemmar i Europeiska unionen.
Det som oroar oss är således frågan om hur man kan tänka sig att starta en anpassbar regeringsprocess, som gör det möjligt för samtliga stater som vill engagera sig att kunna göra det och att sålunda samla sina tillgångar utan att någon stat, som vill avstå, skall kunna bli indragen att delta mot sin vilja.
Uppbyggandet av en sådan insatskapacitet får förvisso inte ses ideologiskt såsom en tvingande faktor för integrationspolitik.
Denna väg skulle leda till ett misslyckande.
Det bör ses utifrån konkreta krissituationer som kan uppstå, samtidigt som varje stats frihet och vilja respekteras.
Anpassbarheten gör det möjligt att göra detta och genomföra ett reaktionssätt, som är anpassat till typ av kris och förenligt med folkens vilja.
Frågan om vilka budgetresurser som skall avsättas för organisering av de civila och militära kapaciteter som skulle kunna sammanföras är självklart avgörande.
Det innebär en betydande budgetinsats och således en radikal omsvängning av den tendens som kan skönjas i de flesta medlemsstater, i motsats till Förenta staterna, sedan slutet av det kalla kriget.
Det skulle vara lämpligt att få veta om rådet anser att återhämtningen av tillväxten i Europa är sådan att den gynnar denna nödvändiga uppgång och hur rådet tänker främja den.
