# ID: svediakorp-gov401384
# author: Brie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 663
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns naturligtvis frågor där man tycker fundamentalt olika.
Så är uppenbarligen fallet i denna fråga.
Ni, kära kollega Lalumière, har fått stor majoritet för er hållning i utskottet, och den majoriteten kommer ni att få också i plenum.
Detta visar på den fackmannamässiga kvaliteten och noggrannheten i ert arbete.
Men det visar även på hur svaga de kritiska rösterna har blivit nuförtiden.
Detta tycker jag inte är något att skryta med.
Till och med i de officiella hotbildsanalyserna konstateras det att det inte föreligger något militärt hot mot länderna i Västeuropa.
För att rättfärdiga de enorma militära utgifterna får det i stället duga med scenarier som de under Kosovokriget eller framtida imaginära kriser, islamisk fundamentalism eller, som i de tyska försvarsdirektiven, rentav eventuella ekologiska hot.
Det är en politikens och intellektets kapitulation om sådana problem skall besvaras militärt.
Jag skall bara lyfta fram en fråga som har spelat en central roll i alla ställningstaganden även i dag: Kosovokriget.
Jag anser att rådet, kommissionen och vi själva drar principiellt felaktiga slutsatser av ett principiellt felaktigt krig.
För det första varken kan eller får den framtida säkerhetspolitiken präglas av brottet mot folkrätten så som detta praktiserades av Nato, och för övrigt är detta även fortsättningsvis en del av Natos officiella militära strategi.
För det andra är jag fortfarande övertygad om att kriget mot Jugoslavien både hade kunnat och måst undvikas genom en konsekvent, förebyggande och långsiktig politik, i synnerhet som det i dessa dagar på nytt och på ett dramatiskt sätt visar sig att dess påstådda eller faktiska mål att skydda minoriteter och garantera de mänskliga rättigheterna misslyckades katastrofalt.
För detta ändamål är krig faktiskt det mest odugliga och mest kontraproduktiva medlet av alla.
När man nu slutligen återigen börjar argumentera om att Kosovokriget skulle ha visat att EU militärt behöver bli mer oberoende av USA så skall man enligt min mening också slå fast att en militarisering av de internationella relationerna och av det säkerhetspolitiska tänkandet inte kommer att minska utan öka beroendet av USA.
USA: s hemmamatch är helt enkelt militär.
I minst tre frågor har min grupp uppfattningar som principiellt går stick i stäv med den för närvarande dominerande europeiska säkerhetspolitiken.
För det första: Den säkerhetspolitiska förebilden är militärt och inte politiskt, civilt och kooperativt präglad.
Avsnittet om förebyggande och civil säkerhetspolitik kan inte blunda för detta.
Det är karaktäristiskt att de militära besluten verkställs i högsta fart efter toppmötet i Helsingfors, medan det faktiskt inte händer någonting på den civila, orsaksorienterade säkerhetspolitikens område.
För det andra: Vi tillbakavisar en europeisk militär blockbildning.
Ur vårt perspektiv är det endast återupprättandet av FN: s centrala roll i den internationella säkerheten, en markant förstärkning av OSSE, kooperativa säkerhetskoncept och en radikal nedrustning som har en framtid.
För det tredje: Vi är djupt bekymrade över hur självklart det på senare tid har blivit att avslå krav som bara för en kort tid sedan var en del av en bred politisk enighet, åtminstone mellan Lalumière och exempelvis ställningstaganden liknande dem som företräds av min grupp.
I utskottet fick man i alla fall ingen majoritet vare sig för kravet på en entydig bekännelse till FN-stadgan eller att försvara ABM-avtalet, till respekten för vissa EU-staters neutralitetspolitik eller till en ökning av anslagen till fredsfostran och fredsforskning.
I år kommer 17,5 miljoner tyska mark ur statsbudgeten att ställas till förfogande för projekt inom den civila krishanteringen.
Jag tycker att detta är karaktäristiskt.
Detta är - jag skall säga det mycket långsamt - 0,00029 procent av de militära utgifterna.
Denna politik, befarar jag, börjar med att skapa de kriser som den sedan vill bemästra.
Därför återstår för oss endast ett tydligt Nej!
