# ID: svediakorp-gov401382
# author: Väyrynen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 265
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De beslut om att utveckla en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som fattades vid Europeiska rådet i Helsingfors lämnar utrymme för tolkningar.
Flera allierade medlemsstater anser att upprättandet av en gemensam militär styrka är början till ett gemensamt försvar för unionen.
Deras plan är klar.
Enligt grundfördragen är målet för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik att säkerställa unionens oavhängighet och integritet samt att förstärka unionens säkerhet i alla dess former.
Den militära styrka som skall upprättas är enligt deras synsätt ett instrument för att uppnå dessa mål, dvs. en gemensam armé i en union som håller på att utvecklas till en förbundsstat.
De alliansfria medlemsstaterna anser att man endast har beslutat att skapa ett krishanteringssystem.
De betonar att de inte är skyldiga att delta i fredsoperationer.
De alliansfria medlemsstaterna vill inte att unionen förvandlas till en militärallians och en militär stormakt.
Dessa menings- och tolkningsskiljaktigheter måste beaktas.
Även i säkerhetspolitiken är det klokt att genomföra en differentierad integration.
Europeiska unionens gemensamma styrka borde enbart användas för krishantering.
De länder som ingår i den förbundsstatskärna som föreslagits av Delors, Giscard d ' Estaing, Schmidt och Fischer skulle kunna skapa en försvarsgemenskap som skulle kunna bilda en stark europeisk pelare inom ramen för Nato.
De europeiska Natoländernas förståeliga och behjärtansvärda strävan att utveckla en europeisk försvarsidentitet skulle alltså bli verklighet inom ramen för Nato.
Beslut som har med säkerhets- och försvarspolitiken att göra är ytterst viktiga, därför måste de fattas på ett mer öppet och demokratiskt sätt.
