# ID: svediakorp-gov401379
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr ordförande!
Jag välkomnar denna så lämpliga och nyttiga debatt som inleddes på ett karakteristiskt och kraftfullt sätt av min ärade vän, herr Brok, med ett tankeväckande och bra tal.
Jag välkomnar betänkandet av fru Lalumière.
Det är en ovanligt användbar handling.
Vad som där sägs om icke-militär krishantering ger oss en checklista, en åtgärdslista över de saker som vi måste se till genomförs under de närmaste åren.
Det är ett mycket bra betänkande och jag vill utan reservationer gratulera den ärade damen för det som hon har sagt.
Kommissionen har aktivt bidragit till icke-militär krishantering långt innan toppmötena i Köln och Helsingfors.
Dessa toppmöten har påmint oss om att vår politik skyndsamt måste bli mer ambitiös, samstämmig och effektiv.
Vi behöver förbättra vår kapacitet för snabba och riktade insatser.
Vi måste öka våra samordningsinsatser.
Vi måste förbättra tillgången på analys- och informationsutbyte och vi måste radikalt förbättra våra möjligheter att driva preventiv politik.
Inrättandet av ytterligare instrument eller mobilisering av ytterligare resurser är enligt min åsikt inte centrala frågor i nuvarande överläggningar; inte heller krävs långtgående fördragsändringar.
Vår inriktning måste i stället vara att använda nuvarande instrument och finansieringskällor avsevärt mer effektivt.
Parlamentet vet hur kommissionen och jag prioriterar att vi fullgör våra nuvarande befogenheter avsevärt mer kraftfullt och kompetent än vi har gjort tidigare.
Det ger oss en betydande dagordning för de kommande åren.
Jag hoppas att vi skall få stöd av parlamentet för att klara av det.
Vi måste bygga på nuvarande befogenheter.
Vi måste se till att de på ett mer effektivt sätt stöder de dubbla målen för konfliktförebyggande och krishantering.
Att säga " nej " till institutionell omvälvning innebär inte att vi inte vill ha förnyelse.
Kommissionen lade nyligen fram ett förslag om att inrätta en snabbinsatsstyrka.
De begränsade medel vi tror behövs för den styrkan skall göras tillgängliga genom en omfördelning inom ramen för vår nuvarande budget.
Jag tror också att idén att inrätta en europeisk civil poliskår noggrant måste granskas genom en genomförbarhetsstudie av rådet, såsom man föreslagit i den tillämpliga resolutionen av Europaparlamentet.
Det är också tydligt att kommissionens brist på mänskliga resurser för både konfliktförebyggande åtgärder och krishantering kraftfullt begränsar vår möjlighet till snabbare framsteg på detta område, men det är något som vi för närvarande försöker lösa.
Låt mig klargöra kommissionens roll.
Vi är uppenbarligen inte ansvariga för att samordna militära och civila inslag i krishantering.
Det som kommissionen försöker åstadkomma är att säkerställa en effektiv och samlad insats från gemenskapen i den totala samordnade insatsen från unionen på detta område.
Jag har tidigare talat om att det är omöjligt att göra en klar åtskillnad i fråga om konfliktförebyggande och krishantering mellan de militära och civila delarna.
Det viktiga är att fastslå förhållandena mellan de två.
Titta på vad kommissionen gör runt i världen: Vi betalar utbildning av polis vad gäller antiterroristuppdrag i Palestina.
Vi hjälper till att inrätta gränstjänster på Balkan.
Vi betalar för minröjning på praktiskt taget alla kontinenter.
Detta är hur kommissionen bidrar till förebyggande diplomati, och jag hoppas att Europa i framtiden skall kunna utföra dessa uppgifter på ett mer samordnat sätt.
Detta är inte vårt första försök att skapa som om det vore en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Vi hade Plevenplanen.
Vi hade de Gasperi.
Vi hade Fouchet.
Vi hade år av europeiskt politiskt samarbete under vilka det fanns otaliga klingande uttalanden, kanske något för många av dem, några veckor efter det att de verkligen kunde inverka på händelser.
Det beslut som fattades i Maastricht, i Amsterdam, i Helsinki - de utgör alla ett betydande steg framåt, ett erkännande att vi inte har gjort tillräckligt tidigare för att se till att Europas röst hörs tillräckligt runt världen och att Europas nöjligheter att förebygga och hantera kriser används med tillräcklig kompetens och kraft.
Denna gång måste vi visa att det är en helt annan sak.
Denna gång måste vi se till att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik garanterar att Europa kan fullgöra sina förpliktelser på den nivå som händelserna kräver, på den nivå som våra medborgare nu enligt min bedömning kräver.
Vi i kommissionen vill delta fullt ut för att se till att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik denna gång blir en dundrande succé.
(Applåder)
