# ID: svediakorp-gov401378
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,601
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Herr talman, ärade ledamöter!
Under Europeiska unionens portugisiska ordförandeskap har utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken prioriterats, vilket också uttrycktes i det dokument vi presenterade när det portugisiska ordförandeskapet inleddes.
Den rapport som ordförandeskapet skall lägga fram för Europeiska rådet i Santa Maria da Feira sammanfattar framstegen vad gäller de olika mandat vi fick i Helsingfors, främst när det gäller utvecklingen av den europeiska militärens kapacitet, headline goal, den institutionella utvecklingen av de permanenta politiskt-militära organen, förbindelserna mellan Europeiska unionen och tredje land på detta område, förbindelserna mellan Europeiska unionen och Nato, eventuella indikationer om behovet att revidera EU-fördraget samt frågan om civila instrument i krishantering.
När det gäller utrikespolitiken och säkerhets- och försvarspolitiken, har unionen beslutat att parallellt utveckla den militära och den civila delen.
Behovet av att samordna dessa två delar är uppenbart, särskilt militära och civila åtgärder vid krishantering, vilka unionen har beslutat inleda.
Denna samordning kommer att ske i de nya strukturerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i den framtida militära kommittén och i krishanteringskommittén.
Jag vill betona att de interimistiska organen trädde i funktion i mars 2000 och att krishanteringskommittén har skapats formellt under det portugisiska ordförandeskapet.
Så som kan konstateras i rapporten från Europeiska rådets ordförandeskap, pågår det ett arbete för att på samma gång utveckla den civila och militära krishanteringsförmågan.
Förutom att medlemsstaterna har utvecklat ett headline goal (i går hölls rådets möte (allmänna frågor) där försvarsministrarna medverkade och där denna fråga diskuterades), kommer medlemsstaterna under Europeiska rådet i Feira att åta sig att till 2003 utveckla kapaciteten vad gäller den civila politiken (upp till 5000 element) för krishanteringsoperationer.
Det pågår alltså ett betydelsefullt arbete från medlemsstaternas sida för att gå över till en hållbar och samtidig utveckling av dessa grundläggande dimensioner för säkerhet och stabilitet.
Beträffande den andra frågan, som Elmar Brok tog upp, skulle jag vilja säga att en förstärkning av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken genom att en gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik utvecklas, vilken gör det möjligt för unionen att skaffa militär kapacitet och att effektivisera sina civila instrument för krishantering, innebär inte nödvändigtvis en ökad försvarsbudget för medlemsstaterna.
Det viktigaste målet är faktiskt att få en bättre utnyttjandegrad och en mer rationellt användning av medlemsstaternas militära medel och kapacitet.
I detta sammanhang är det viktigt att nämna att Europeiska unionen i utvecklingen kommer att använda sig av headline goal, Natos försvarsplanering, planning and review process för de länder som inte är medlemmar i alliansen, och slutligen, initiativet för alliansens försvarskapacitet.
Alla ansträngningar görs för att få ett godkännande av alla medel och all kapacitet, för att därigenom undvika ett dubbelarbete som kan innebära tilläggsutgifter när det gäller försvaret.
Inte heller i förhållande till gemenskapsbudgeten planeras några ökningar om dessa ansträngningar genomförs av medlemsstaterna i ett frivilligt samarbete.
Emellertid kan ett slutgiltigt svar om effekterna för budgeten av denna politik inte ges förrän efter Commitment Capability Conference, som äger rum i höst och där de nationella militära bidragen till den gemensamma styrkan kommer att analyseras och eventuella brister kommer att bli nödvändiga att avhjälpa.
När det gäller Europaparlamentets medverkan i denna process, är det lämpligt att ta upp och påminna om att den gemensamma europeiska försvars- och säkerhetspolitiken är en del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Unionen försöker öka effektiviteten och trovärdigheten för utrikespolitiken genom att utveckla den militära och den civila kapaciteten för krishantering.
Parlamentet skall också, enligt artikel 21 i EU-fördraget, rådfrågas av ordförandeskapet om de främsta aspekterna och de viktigaste alternativen i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Europeiska unionens råd tar hänsyn till de ståndpunkter som parlamentet uttrycker.
Europaparlamentet skall också regelbundet informeras om utvecklingen i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så det kan ställa frågor till rådet om de aspekter det anser viktiga och ge lämpliga rekommendationer.
I arbetet med den europeiska gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken ligger också behovet att undvika onödigt dubbelarbete och att använda alla redan befintliga medel och kapaciteter.
Det är således naturligt att Europeiska unionens medlemsstater från början har förespråkat en överföring av VEU: s funktioner vilka kan visa sig användbara i den nu pågående processen i Europeiska unionen.
Portugal, som innehar ordförandeskapet för VEU, har försökt avancera i processen med att överföra funktionerna från denna organisation till Europeiska unionen.
Härigenom har det portugisiska ordförandeskapet förberett ett paket med politiskt-militära koncept och förfaranden som, efter VEU: s ministermöte i Porto, kommer att överföras till Europeiska unionen och utgöra en viktig del av det regelverk som det är viktigt att behålla.
Även under vårt ordförandeskap för VEU har vi påbörjat förberedelserna för överföringsprocessen av Institutet för säkerhetsstudier och VEU: s Satellitcentrum, vilket bör genomföras under nästa ordförandeskap.
VEU har redan beslutat att ge unionen direkt tillgång till dessa strukturer.
I enlighet med medlemsstaternas vilja bör vi alltså genomföra överföringen av Institutet för säkerhetsstudier och VEU: s Satellitcentrum.
Överföringen av VEU: s funktioner till unionen innebär inte - åtminstone är detta inte medlemsstaternas nuvarande önskan - att VEU skall upphöra.
Den modifierade Brysselkonventionen kommer fortfarande att gälla och kommer inte att ändras, varför bestämmelserna för det gemensamma försvaret som förutsägs i artikel 5 också kommer att fortsätta att gälla för de länder som lyder under detta fördrag, liksom de parlamentariska församlingarna, vilka kommer att fortsätta sin verksamhet.
En minskning av hela den organisationsstrukturen kommer att ske, och kommer bara att garantera stödet till ett permanent råd, som samlas endast vid behov, och till andra strukturer som kommer att fortsätta sin verksamhet, främst Västeuropeiska vapengruppen.
Budgeten till denna organisation kommer också att minskas rejält.
Den gemensamma europeiska försvars- och säkerhetspolitiken innebär en tät, stark och öppen förbindelse mellan Europeiska unionen och Nato.
Det portugisiska ordförandeskapet har lagt särskild vikt vid att utveckla formerna för dessa förbindelser, vilka bör baseras på samarbete, dialog och öppenhet utan att därigenom göra avkall på organisationernas självständighet.
Den rapport som läggs fram för Europeiska rådet i Feira innehåller ett dokument där principerna och formerna för förbindelserna under interimsperioden fastställs.
Fyra ad hoc-arbetsgrupper kommer att skapas mellan unionen och Nato vilka skall syssla med följande frågor: säkerhet, europeisk militär kapacitet, genomförandet av överföringen av Natos medel och kapacitet till operationer ledda av Europeiska unionen, och slutligen, fastställandet av permanenta former för förbindelser mellan Europeiska unionen och Nato.
Om det är nödvändigt kan fler arbetsgrupper skapas för specifika frågor.
Unionen bör i sina ansträngningar att utveckla den europeiska militära kapaciteten, ta hänsyn till behovet att bevara förbindelserna med de allierade europeiska länder som ej är medlemmar i Europeiska unionen, och med kandidatländerna, förbindelser som innebär samarbete, dialog och rådslag.
Det är också viktigt att nämna att det headline goal som fastställdes i Helsingfors, är öppet för deltagande från dessa länder, vilka därigenom kan bidra till den europeiska styrkan.
Enligt det dokument Europeiska unionen har beslutat om, och som kommer att vara en del av rapporten till Europeiska rådet i Feira, skall en gemensam struktur skapas som inkluderar deltagande från Europeiska unionens 15 medlemsstater och 15 tredje länder.
Denna struktur kommer att omfatta dialog, samarbete och rådslag mellan dessa länder.
Med hänsyn till den grundläggande roll de sex europeiska allierade som inte är medlemmar i Europeiska unionen har, och också med hänsyn till att Nato kan bevilja medel och kapacitet till operationer ledda av Europeiska unionen, kommer det att hållas möten inom denna gemensamma struktur mellan unionens 15 medlemsstater och dessa sex länder för att diskutera frågor som handlar om utvecklingen av den europeiska militära kapaciteten.
I förstadiet till en kris, det vill säga när en kris är på väg att bryta ut, kommer naturligtvis dialog, samarbete och rådgörande att förstärkas, och om unionen tänker använda sig av Natos medel och kapacitet, bör särskild uppmärksamhet ägnas dialogen, samarbetet och rådslag med de sex europeiska allierade utanför unionen.
Det bör understrykas att unionens operationer, enligt det som beslutades i Helsingfors, i princip kommer att vara öppna för dessa länder.
Även Ryssland, Ukraina och andra europeiska länder kan delta i operationer som leds av Europeiska unionen.
Det franska ordförandeskapet kommer att få mandat för att lägga fram förslag till Europeiska rådet i Nice om formerna för rådslag med dessa länder och om deras medverkan.
Europeiska unionen kommer under Europeiska rådet i Feira att ta upp det intresse Kanada har visat av att också delta i den gemensamma europeiska styrkan.
Slutligen, herr talman, fick det portugisiska ordförandeskapet mandat från Helsingfors för att, under Europeiska rådet i Feira, lägga fram indikationer på om det föreligger något behov av att se över Amsterdamfördraget.
Efter den debatt som har ägt rum och efter de framlagda yttrandena kunde vi sluta oss till att genomförandet av unionens beslut inom den gemensamma europeiska försvars- och säkerhetspolitiken inte kräver en revidering av fördraget, utan att dessa juridiskt sett ryms inom befintliga bestämmelser.
Men eftersom det handlar om en utvecklingsprocess kommer medlemsstaterna att komma överens om vikten av ett fortsatt arbete med denna fråga.
