# ID: svediakorp-gov401304
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman!
Hänsyn bör tas till att de undersöknings- och kontrollbefogenheter som kontrollmyndigheterna utövar på det finansiella området definitivt är större än de befogenheter som utövas på andra områden.
Staten är på det finansiella området (till stor del beroende på att man uppmanar till krediter och sparande, något som inbegriper de bolag som drar nytta av värdepappersmarknaden) mån om att värna om intressena hos de sparare som förlitar sig på företag som förvaltar pengar för andras räkning utan att pengarnas rättmätiga ägare har möjlighet att påverka hur detta sker.
Skyddet av tredje parts intressen rättfärdigar en ökad inblandning från myndigheternas sida som bland annat tar sig uttryck i orimliga befogenheter som innebär att myndigheterna har möjlighet att ta reda på företagens interna angelägenheter.
Det är utan tvekan så att om de uppgifter som framkommer i samband med utövandet av dessa befogenheter skulle vidarebefordras till tredje part, skulle det inte bara kunna orsaka obotliga skador på de undersökta enheterna utan även ge upphov till kraftiga svängningar på marknaden och definitivt förändringar av denna.
Därför är myndigheterna som en motvikt till dessa omfattande undersökningsbefogenheter skyldiga att bevara sekretess.
Denna sekretesskyldighet, som varar in i det sista, skulle kunna komplicera mål som kontrollmyndigheterna eftersträvar och som kort sagt innebär att garantera marknadens korrekta agerande.
Det råder ingen tvekan om att ett av de områden där globaliseringsfenomenet tydligast framstår är det finansiella området, där de stora företagen drar nytta av värdepappersmarknaden.
Numera bedriver de stora företagen sin verksamhet i ett stort antal länder, men det finns inga överstatliga kontrollmyndigheter, och till och med gemenskapens myndigheter har svårt att sköta sina åligganden utanför de egna gränserna.
Det handlar när allt kommer omkring om frågor som påverkar suveräniteten: problemet kan sammanfattas med att en myndighet som kontrollerar verksamheten i ett företag i ett visst land inte har direkt tillgång till uppgifter om verksamheten i företaget, i dess moderbolag eller i dess filialer i andra länder, för myndigheternas kontrollbefogenheter sträcker sig inte utanför det egna landets gränser.
För att lösa det problemet krävs ett samarbete mellan myndigheter i olika länder, ett samarbete som bland annat måste ske i form av ett utbyte av de uppgifter som de har fått fram.
Problemet är att genomförandet av ett sådant utbyte i regel innebär att sekretesskyldigheten inte beaktas.
Därför är det nödvändigt att bestämmelserna fastställer hur konflikten mellan skyldigheten att iaktta sekretess och informationsutbytet kan överbryggas och söker uppnå balanserade lösningar.
Vad den europeiska lagstiftningen beträffar så ändrades år 1998, efter en vacklande lagstiftning som dessutom skiljde sig åt för de olika sektorerna, det första bankdirektivet för att medlemsstaterna skulle få möjlighet att ingå avtal om utbyte av information med tredje land, såvida den information som förmedlas åtnjuter garantier om sekretess som motsvarar minst de garantier som gäller i Europeiska unionen.
I och med detta direktiv införs nu motsvarande ändringar i övriga direktiv för finanssektorn, på samma sätt som i bankdirektivet.
Eftersom vi den gången, år 1998, godkände ändringen av samma skäl, kommer vi också att stödja dessa ändringar inom de tidsramar som kommissionen föreslår.
En sista fundering.
Vi väntar för närvarande på ett betänkande från Europaparlamentet om granskningen av SLIM-initiativet, vars syfte är att förenkla lagstiftningen på den inre marknaden.
Det som händer på det området kan komma att bli mycket betydelsefullt och få mycket positiva konsekvenser.
För att förenkla lagstiftningen kommer man likaså att bli tvungen att minska antalet bestämmelser och rationalisera initiativen.
Det finns därför anledning att undra varför man inte i samband med 1998 års ändring av bankdirektivet samtidigt ändrade direktivet om livförsäkringar, direktivet om företag för kollektiva investeringar, kort sagt de direktiv som nu ändras.
En förenklad och samstämmig lagstiftning hade varit skäl nog att göra det.
