# ID: svediakorp-gov401293
# author: Färm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Detta ärende gäller utfasningen av Sveriges undantag från den inre marknadens regler vad gäller införsel av alkohol och tobak.
Det kan synas som en obetydlig detalj i mängden av regler på den inre marknaden, men den svenska alkoholpolitiken har visat sig vara framgångsrik i att bekämpa alkoholskador.
Politiken bygger bland annat på höga skatter, inte enbart men bland annat på höga skatter, som medför höga konsumentpriser.
Den bygger även på statligt försäljningsmonopol och aktiva insatser för att freda områden, t.ex. trafiken, från all alkohol.
Den låga totala alkoholkonsumtionen medför, trots att Sverige tillhör det så kallade vodkabältet med sitt speciella konsumtionsmönster, och trots förekomsten av hembränning och smuggling, ändå totalt färre alkoholskador och lägre samhällskostnader skapade av alkohol, om vi räknar allt från olyckor och trafikskador till alkoholrelaterade sjukdomar och dödsfall.
Denna politik blir förstås svårare att genomföra utan skydd av importrestriktioner, vilket är skälet till att Sverige har velat få antingen behålla undantaget permanent eller, som den svenska regeringen nu har kommit överens om med kommissionen, åtminstone få ett antal ytterligare år på sig för att fasa ut undantaget.
Man behöver helt enkelt tid för att förbereda nya inslag i alkoholpolitiken som kan reducera de risker som den avskaffade importrestriktionen kan medföra.
I längden torde det nämligen inte vara möjligt att isolera Sverige från övriga Europa på detta område.
Redan nu ser vi en omfattande privatimport från Danmark och Tyskland, vilken lär öka ytterligare när Öresundsbron nu öppnas och skapar en fast landförbindelse till den europeiska kontinenten, och när den danska regeringen nu aviserar sänkta alkoholskatter till följd av konkurrensläget i Tyskland.
Det finns också alarmerande uppgifter om hembränning och smuggling m.m.
Även om alkoholskatterna avgörs på nationell nivå, vilket bör förbli fallet, torde det i längden bli omöjligt att upprätthålla så stora skillnader i skattenivån mellan grannländer som i dag utan att det skapar problem.
De höga skatterna i Sverige skapar bland annat svårigheter för svenska producenter och försäljare av öl, vin och sprit, liksom för den seriösa hotell- och restaurangnäringen.
Mot den bakgrunden ser jag det som oundvikligt att Sverige nu stegvis sänker sina alkoholskatter.
Det är inte säkert att man behöver gå ända ned till de nivåer som råder på den europeiska kontinenten, men några steg åt det hållet torde bli nödvändiga.
I flera EU-länder betalar man ingen skatt alls på öl och vin, vilket också är diskutabelt ur folkhälsosynpunkt.
I dessa länder kanske dessa produkter borde beskattas i stället.
Jag är ändå glad över att föredraganden Maaten tar problemet med folkhälsan på allvar och, inte som så många andra, bara ser alkoholen som ett inre marknadsproblem.
Överdriven alkoholkonsumtion är ett folkhälsoproblem som behöver uppmärksammas också på europeisk nivå.
För de nordiska länderna är ju risken att en snabb förändring av konsumtionsmönstren leder till att många ovanpå den gamla traditionen av brännvinsdrickande också tar till sig europeiska öl- och vinkonsumtionsmönster, med allvarliga hälsoproblem som följd.
De två kommande ordförandeskapsländerna Frankrike och Sverige har signalerat att de tillsammans tänker ta upp denna fråga och föreslå gemensamma folkhälsoinsatser som också tar upp alkoholens roll, vilket jag tycker är glädjande och ett viktigt initiativ.
Hur skall då den svenska regeringen hantera problemet nu när gränserna stegvis öppnas och medger införsel av större mängder alkohol än tidigare, samtidigt som skatterna sannolikt sänks?
Jag tror på en långsiktig offensiv i form av information, attitydpåverkan och upplysning i skolor, inom vården, gentemot trafikanter, och inte minst folkbildning genom folkrörelser osv.
Allt detta är nödvändigt och måste utformas kraftfullt och långsiktigt.
Mot denna bakgrund instämmer jag alltså i föredragandens slutsats, dvs. parlamentet bör godkänna överenskommelsen mellan den svenska regeringen och kommissionen som har tillkommit på Ekofin-ministrarnas uppmaning, dvs. att Sverige skall få tid på sig fram till årsskiftet 2003-2004 att trappa ned införselrestriktionerna till den nivå som för övrigt gäller på den inre marknaden.
Då når vi nämligen det dubbla syftet att dels faktiskt anpassa oss till den inre marknadens regler, dels tid att förändra den svenska alkoholpolitiken i offensiv riktning så att vi undviker att detta medför skador.
