# ID: svediakorp-gov401282
# author: Podestà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Samtidigt som jag gratulerar min kollega Vidal-Quadras till ett utmärkt betänkande vill jag framför allt påminna om att de gemensamma forskningscentrer, som är avsedda att ha ansvaret för nedmonteringen av föråldrade kärnkraftsanläggningar och avfallshanteringen, framför allt Ispra, är belägna i tätbefolkade områden, vilkas miljö och livskvalitet inte på något sätt får äventyras.
Här uppkommer med andra ord problemet att inte bara genomföra dessa ingripanden under striktast tänkbara iakttagande av gällande säkerhetsbestämmelser, utan också att kunna garantera lokalbefolkningen att ingripandena i sig håller den högsta kvalitet, och att de därmed styrs av maximal respekt för den totala integriteten för miljö och människa.
Kommissionen kan inte längre bortse från sitt eget ansvar, som i dag verkar ha förtunnats i den interna debatten mellan olika kommissionärer om hur man skall hitta medel för att finansiera ingripandena, utan borde garantera ett beslutsamt, konkret, adekvat och kontinuerligt ekonomiskt stöd för hela programmet för nedmontering och avfallshantering, ett stöd som garanterar att hela operationen blir en total framgång på medellång sikt.
Som redan framhållits i parlamentet borde nedmonteringen av föråldrade kärnkraftsanläggningar och avfallshanteringen finansieras av medel som avsätts särskilt för detta ändamål, och inte av medel som hämtas från konton som är avsedda för forskning.
Just nu måste Europa utveckla sin egen kapacitet för forskning och teknisk utveckling, framför allt, men inte enbart, när det gäller den nya teknik som vi har talat så mycket om i dag, men även för att fylla igen det gap som skiljer oss från våra konkurrenter, USA och Japan i första hand.
Jag är också orolig över den osäkerhet som råder kring åtgärdsprogrammet även när det gäller slutförvaring av avfallet.
Som vi alla vet är de regler och föreskrifter som gäller de enskilda medlemsstaternas ansvar, de medlemsstater som är det gemensamma forskningscentrets värdar, men i vissa stater, framför allt i Italien, är lagstiftningen som avser slutförvaring av avfallet fortfarande under utarbetande.
Frånvaron av en nationell lagstiftning och osäkerheten om den faktiska avfallsvolymen kan komma att skapa nya finansieringsproblem som måste hållas i åtanke.
