# ID: svediakorp-gov401115
# author: Schnellhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har i många år fått upprepad information om minskningen av det för oss så viktiga ozonskiktet.
Efter att ozonhålet till att börja med ökade över södra halvklotet, alltså långt bort från oss, har vi under lång tid måst konstatera att även ozonskiktet över Europa förändras.
Sedan 1976 har ozonskiktet över Europa kontinuerligt minskat med 15 procent; detta har kommissionen helt nyligen meddelat, och varnat för ett ökat antal hudcancerfall, allergier och ögonsjukdomar.
Redan på 1980-talet kände man till vilka ämnen som har gjort att ozonskiktet minskat och fortsätter att minska.
Med varje procent mindre ozon uppskattas det att UV-belastningen på jorden ökar med 2 procent och likaså risken för människor att insjukna i hudcancer.
Därför gläder det mig att man på ett så brådskande område nu äntligen har kommit fram till ett beslut med vilket vi genomför Montrealprotokollet inom gemenskapen och delvis går längre än de krav som ställs där.
Trots detta röstar jag för förlikningsresultatet, men jag är -och det vill jag öppet säga -inte tillfreds.
Jag talar här om de tills nyligen omtvistade frågorna om förbudet mot delvis halogenerade klorfluorkolväten, som framför allt används i kyl- och luftkonditioneringsanläggningar.
När man på grund av säkrade insikter om den ozonförstörande effekten beslutar om ett förbud mot användning av dessa ämnen, skulle jag i fråga om övergångsfristen och utformningen av undantagen ha önskat mig ett mer konsekvent agerande från rådets sida, i synnerhet som miljövänliga alternativa ämnen finns att tillgå för alla användningsområden.
Jag vill erinra om att när det gäller kyl- och luftkonditioneringsanläggningar kommer ett förbud mot användning av klorfluorkolväten först år 2010; Europaparlamentet hade krävt år 2005.
Och för återanvändning av klorfluorkolväten skulle det komma ett fullständigt förbud först år 2015 -i stället för år 2007 som parlamentet krävt.
Men klokt nog har man inarbetat en övergångsklausul som möjliggör att man än en gång anpassar den föreskrivna sista tidpunkten för återanvändning av klorfluorkolväten.
Jag tror att rapporterna om ytterligare skador på ozonskiktet och också nya forskningsrön när det gäller alternativa ämnen snart kommer att visa att den nu gjorda kompromissen är för snävt tilltagen.
Tiden kommer att utvisa detta, och enligt min prognos kommer vi i Europaparlamentet att snart åter tvingas protestera mot tidpunkter för avveckling av delvis halogenerade klorfluorkolväten och kunna ägna oss åt detta, till gagn för miljön och för människornas hälsa.
