# ID: svediakorp-gov401114
# author: Lage (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
De första varningsropen om ett allt tunnare ozonlager kom 1970.
Först 1985, när vi fick höra talas om ett ozonhål i stratosfären, började vi ta tag i problemet.
Efter ett antal försök att nå en överenskommelse enades slutligen de främsta producent- och användarländerna av kloroformkarbon, de välkända CFC, med undantag för öststaterna, Kina och Indien, om Montrealprotokollet 1987.
Protokollet blev verkligen ett historiskt protokoll, för första gången togs ett globalt ansvar för den djupa klimatologiska obalans som skulle kunna hota människornas överlevnad, hälsa och livet självt.
Det blev nästan ett paradigm.
I den rapport som nyligen lades fram av Europeiska miljöbyrån, benämnd " miljösignaler ", varnar man konstigt nog inte bara för att ozonhalten i de yttre lagren ökar utan man noterar tillika att det skyddande ozonet i den yttre atmosfären över Europa på ett anmärkningsvärt sätt har förtunnats alltsedan början av åttiotalet med åtta procent för varje årtionde.
Det är oroväckande.
Detta inträffar trots att man dragit ned på klorsammansättningar och andra gaser som påverkar ozonlagret i troposfären i enlighet med internationella avtal, avtal som har visat sig vara ganska effektiva.
Tillverkningen och kommersialiseringen av ämnen som angriper atmosfärens yttre ozonlager har faktiskt minskat efter 1989.
Produkternas hållbarhet, tack vare deras långa livscykel, gör att en fullständig återhämtning av ozonlagret enligt rapporten från Europeiska miljöbyrån inte kommer att uppnås före år 2050.
Allt som Europeiska unionen därför kan göra, alla åtgärder som unionen kan vidta för att skydda ozonlagret är därför av vitalt intresse, där polemiken om till exempel den globala uppvärmningen av jorden eller " drivhuseffekten " inte kan rättfärdigas.
Är man fortfarande tveksam om sådana förändringar är effektiva så skall man i alla fall inte tvivla när det gäller ozonet.
Att skydda ozonet är grundläggande för såväl människor som växter och den biologiska mångfalden.
De förändringar som föreslagits i Montrealprotokollet innebär att det skyddande ozonlagret skall stärkas, detta dyrbara filter för allt liv på jorden, genom att kontrollen av handeln med de substanser som försvagar ozonlagret förstärks.
Föredraganden förtjänar en applåd av oss alla och ett stort tack för den snabba hanteringen av betänkandet, för i det här fallet ju förr dess bättre.
