# ID: svediakorp-gov401061
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under lång tid har den uppfattningen varit gångbar att tobak för många är ett oskyldigt njutningsmedel och att produktionen av det ger bönder och arbetare sysselsättning i ekonomiskt svaga områden.
På arton- och nittonhundratalet ökade produktionen och konsumtionen av tobak kraftigt.
Då trodde man att rökning var normalt och att varje man med självrespekt borde röka med.
På mitt språk, nederländska, finns det två uttryck som återger hur man tänkte om det på den tiden.
Det ena lyder: den som inte röka kan, han är ingen riktig man.
Det andra är: en nöjd rökare ställer inte till något bråk.
Under tiden har produktionen och distributionen av tobak allt mer hamnat i händerna på stora internationella koncerner som har intresse av att göra nya generationer konsumenter varaktigt beroende av dem.
De söker sin tillväxtmarknad bland ungdomar, kvinnor och personer med låg utbildning, låg inkomst och låga framtidsutsikter i livet.
Däremot försöker många män, främst de med en hög utbildning, att bli av med sitt beroende av rökningen, men det är lika svårt som att bli av med beroendet av alkohol och droger.
Mycket pengar tjänas på tobak.
Därför finns det intressenter som helst skulle vilja fortsätta hålla så mycket som möjligt av den här marknaden fri.
Fri produktion, fri import, fri reklam, fri vilseledning och fri sponsring av evenemang som drar en stor publik.
Tjära, nikotin och kolmonoxid gör människor sjuka, varigenom de dör för tidigt på grund av hjärt- och lungproblem.
Icke-rökare löper också risk eftersom de måste andas in rök från sina rökande medmänniskor.
Tobak är alltså inte endast ett ekonomiskt intresse utan i ännu större grad ett problem för folkhälsan.
Det tjänar inte mycket till att ropa att det är människors enskilda ansvar att röka eller inte.
Det handlar här inte om en enskild fråga utan om allas vårt ansvar.
Vi kan inte öppna marknaden och sedan ge rökarna själva skulden för deras dåliga hälsa.
Det gör vi inte heller med konsumenter av heroin och kokain.
Det är nödvändigt att göra tobaksprodukter svårtillgängliga och varna de återstående användarna så mycket som möjligt om riskerna.
Normen måste vara att rökning är abnormalt och att nya generationer måste skyddas mot beroende.
Ur folkhälsans synvinkel är det nödvändigt att ingen hänsyn längre tas till tobaksproducenternas och tobaksförsäljarnas intressen.
En så stor varning som möjligt på förpackningarna och ett totalt förbud mot reklam och sponsring skulle förbättra tillståndet avsevärt.
Dessutom är det nödvändigt att man inte utan närmare eftertanke kan ta med sig cigaretter vid besök i varuhus, barer eller bensinstationer.
Den som är absolut säker på att han eller hon vill köpa en tobaksprodukt måste för det ändamålet vända sig till butiker som endast säljer sådana produkter.
Det skulle bäst kunna ske på samma sätt som det i Nederländerna endast får säljas soft drugs i ett begränsat antal butiker som har tillstånd från kommunen.
Vissa motståndare till de nu föreslagna åtgärderna klandrar föredraganden för att han endast lägger fram extrema förslag.
Till de motståndarna vill jag dock avslöja att Maaten i Nederländerna hör till det liberala parti som minst vill ingripa mot näringslivets intressen och som har gjort den fria marknaden till sin främsta ideologi.
Om till och med en företrädare för det partiet föreslår att reglera marknaden litet till så är det desto mer ett bevis för att det problemet för folkhälsan är allvarligt.
Själv skulle jag, som företrädare för det socialistiska partiet, vilja gå mycket längre än Maaten eller majoriteten i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Jag företräder den del av min partigrupp som avfärdar tanken på att tobaksproduktionen skulle kunna minskas eller avskaffas först sedan människorna helt eller delvis lärt sig av med att röka.
Det måste ske först.
Vi instämmer emellertid helt med de andra åsikterna i vår grupp om att amerikanska koncerner genom fri import inte får fylla det tomrum som uppstår om den europeiska produktionen minskar och att de ekonomiskt svaga områdena i södra Europa måste få stöd för att skapa ersättningsverksamhet när tobaksproduktionen försvinner.
