# ID: svediakorp-gov401044
# author: Lechner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tyvärr har jag bara orimligt kort tid på mig för att lägga fram min egen uppfattning och den uppfattning som utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden hyser.
Och här handlar det inte bara om en småsint juridisk fackdiskussion, så att säga ett rättsligt hårklyveri, utan om en synnerligen viktig politisk fråga, nämligen frågan om respektive behörighet och gränserna för den.
Inte heller en domstol förfar på det viset att den enbart tillämpar lag i sådana fall.
Den skapar rätt, utformar den och vidareutvecklar den.
Vi som är med om att stifta lagar borde medverka till denna utformning!
Och det gör vi genom att från vår sida åstadkomma en avgränsning, en gränsdragning.
Helt kort beträffande de olika punkterna: Artikel 152 i fördraget utesluter uttryckligen en harmonisering av lagen när det gäller hälsofrågor.
Det kan man beklaga -det har jag också stor förståelse för -men så är det.
Artikel 95, så att säga generalklausulen om den inre marknaden, duger som rättslig grund så länge det handlar om att främja den inre marknaden.
Och man kan inte anmärka på om också hälsoaspekter prioriteras i detta sammanhang.
Beträffande avgränsningen och utvärderingen: Detta kan inte ske i enlighet med rubriken.
Det kan inte heller ske i enlighet med motiveringen för ett sådant direktiv, som i kommissionens version upprepas ihållande och ofta helt utan sammanhang.
Det kan inte heller ske i enlighet med tidigare förfaranden, framför allt som subsidiaritetsprincipen nu är förankrad i fördragen.
Det kan enbart göras med hjälp av det sakliga innehållet i ett förslag, och, om det gäller ändringar, med hjälp av det sakliga innehållet i dessa ändringar.
Men det är inte avgörande om det föreligger några enskilda referenser till den inre marknaden.
De förekommer alltid, varför ju all avgränsning egentligen skulle vara meningslös.
Det är alltid bara fråga om huruvida tyngdpunkten i och målsättningen med ett direktiv tjänar till att främja den inre marknaden, minska på handelshindren och främja den fria rörligheten för varor, eller om tyngdpunkten ligger någon annanstans.
Att denna tyngdpunkt finns för handen här har egentligen inte någon överhuvud taget hittills påstått.
Därför bekräftar jag avslutningsvis utskottets förslag att tillbakavisa direktivet i den form det nu föreligger -jag betonar i föreliggande form, inte i varje form -på grund av bristande rättslig grund och på grund av överträdelse av subsidiaritetsprincipen.
