# ID: svediakorp-gov400974
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill först och främst tacka föredraganden, Langen, och alla de som bidragit till detta resolutionsförslag om kommissionens förslag om hur gruppundantagsförordningen för försäkringar fungerat.
Kommissionen välkomnar resolutionsförslaget, inte bara p.g.a. det övergripande stödet rörande kommissionens tillämpande av förordningen, utan också för de specifika kommentarer det innehåller om hur förordningen kan förbättras.
Kanske är det lämpligt att säga ett par ord om bakgrunden till ifrågavarande förordning.
Före år 1992 dränktes bokstavligen kommissionens generaldirektorat för konkurrensfrågor av hundratals meddelanden om försäkringsavtal, av vilka många tog upp liknande frågor och där det var möjligt att tillämpa undantaget enligt artikel 81.3 i fördraget.
I stället för att fatta hundratals enskilda undantagsbeslut, antog kommissionen år 1992 en gruppundantagsförordning som meddelade undantag, enligt vissa villkor, för avtal mellan försäkringsbolag inom fyra kategorier: avtal rörande gemensam beräkning av riskpremier, standardavtalsvillkor, samförsäkring och återförsäkring, gemensamma åtgärder och avtal rörande antagande av standarder för säkerhetsutrustning.
Rådets förordning från 1991 som gjorde det möjligt för kommissionen att anta en gruppundantagsförordning, tillät också inkluderandet av ytterligare två områden som kommissionen emellertid bestämde sig för att inte inkludera i sin förordning, p.g.a. brist på erfarenhet inom dessa områden, dvs. avtal om skadestånd och avtal om register över förhöjda riskfall.
Som ett resultat av antagandet av gruppundantagsförordningen 1992, drogs de flesta notfieringarna om försäkringsavtal hos kommissionen tillbaka, men inte alla, eftersom avtalsparterna i vissa fall ansåg att förordningen inte gav fullständig klarhet om det kunde ske undantag för deras avtal.
De flesta av dessa notifieringar rörde försäkringspooler.
Den nuvarande förordningen löper ut den 31 mars 2003 och det kommer att bli nödvändigt att anta en ny förordning.
Den framtida förordningen bör bygga på dessa klarheter och åtgärda de svagheter som finns i den befintliga förordningen.
Rapporten som utarbetades av kommissionen den 12 maj 1999, enligt artikel 8 i rådets förordning som nämndes tidigare, var det första steget i förfarandet som ledde fram till antagandet av en ny förordning.
Den sammanfattar i detalj kommissionens erfarenheter vid genomförandet av förordningen och de olika problem man identifierat.
Den innehåller emellertid inte bestämda förslag till den framtida förordningen.
Dessa kommer att bestämmas först när samrådsförfarandet är avklarat.
En avsevärd hänsyn kommer att tas till parlamentets resolution under detta förfarande.
Andra berörda parter, inklusive försäkringsbolag och konsumentorganisationer, kommer också att rådfrågas.
Nästa steg inom samrådsförfarandet kommer att bli en utfrågning som anordnas av kommissionen den 28 juni i år, för ett utbyte av idéer mellan alla dem som skickat in kommentarer om rapporten som behandlar förordningen.
Denna utfrågning är delvis ett gensvar på uppmaningen i resolutionsförslaget om en informativ debatt om förordningen.
Det är uppenbart att det område inom vilket det krävs mest förbättringar i förordningen handlar om pooler.
Det kommer att krävas betydande förändringar, men det finns viktiga frågor också inom alla de andra områdena.
De kommentarer och förslag som finns i resolutionsförlaget - jag tackar parlamentet för dessa - är alla relevanta och intressanta i detta sammanhang, även om vart och ett av dem måste analyseras enskilt och rent objektivt.
Låt mig på detta stadium ta upp två punkter av liknande karaktär som nämndes av både Langen och Meijer, dvs. frågan om kommissionen godtar rekommendationen i förslaget till yttrande att skadeståndsavtal bör inkluderas i den framtida gruppundantagsförordningen.
Kommissionen har ett öppet sinne på detta stadium, vad gäller om skadeståndsavtal och avtal om register över förhöjda riskfall bör omfattas av den framtida förordningen.
Kommissionen kommer grundligt att beakta det faktum att man i förslaget till yttrande rekommenderar ett inkluderande av dessa avtal.
Slutsatsen i resolutionsförslaget att förordningen varit en övergripande framgång, men att det behövs en viss förbättring, delas fullständigt av kommissionen.
Resolutionsförlaget är ett mycket nyttigt bidrag för detta syfte och kommissionen kommer att hålla parlamentet fullständigt informerat om vad som sker under granskningsprocessen av förordningen.
