# ID: svediakorp-gov400973
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När gemenskapen inte garanterar att medborgarna blir direkt kompenserade för oväntade, stora ekonomiska risker blir människorna beroende av försäkringar.
Ju mer statsmakten drar sig tillbaka, desto starkare blir försäkringssektorn och desto större vinster får den.
Försäkringar har nu blivit en företeelse som alla behöver.
Samtidigt är försäkringsgivarna också en grupp företag som konsumenterna hyser stark misstro mot.
Var och en fruktar att man måste betala för hög premie och att det finstilta i försäkringsbrevet leder till att man har mycket mindre rätt till en utbetalning då ett problem uppstår än man hade förväntat sig då försäkringen tecknades.
Man tycker att premierna är för höga och utbetalningarna för låga.
Den ständiga internationella kampen om övertagande bland stora försäkringsgivare och banker visar hur stora vinsterna inom sektorn har blivit numera.
Trots detta framgår det av detta betänkande att de åtgärder som Europeiska unionen måste vidta för att någorlunda kunna reglera sektorn har blivit byråkratiska och oöverskådliga.
Det krävs nu dispenser för att reglera att försäkringsbolagen får samarbeta för att dela stora risker eller återförsäkra utan att antikartellbestämmelserna överträds.
Vidare framgår det av betänkandet att det förekommer en hel del missnöje med oklarheter, tidsfrister och frågan om de befintliga bestämmelserna utfaller till förmån för den försäkrade eller försäkringsgivaren.
Det framgår att det egentligen inte är tal om den så bejublade fria konkurrensen, utan om en byråkratiskt reglerad konkurrens.
Det väcker frågan om det inte skulle vara mycket bättre för konsumenten med demokratiskt kontrollerade regionala institutioner än med byråkratisk konkurrens.
I det första fallet vet var och en vilka avvägningar som görs, hur premier kommer till stånd och på vilket sätt de eventuella vinsterna går till nyttiga ändamål.
I det andra fallet blir allt alldeles luddigt.
Jag förespråkar därför en helt annan öppen och demokratiskt kontrollerbar organisation av försäkringssektorn.
Så länge en sådan bättre organisation tyvärr saknas kommer vi att tvingas fortsätta krångla med de nuvarande instrumenten.
Det är bättre än att inte göra någonting.
Vi kan inte tillåta oss att låta den tidigare fastställda tidsfristen på sex år löpa ut utan att det fastställs något nytt.
Därför bifaller min grupp nu ändå den föreslagna förordningen.
