# ID: svediakorp-gov400958
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill för det första tacka för att man vid författandet av detta betänkande haft mina förslag i åtanke, och särkilt rekommendationen att fastställa storleken på djuphavsräkan till 22 millimeter i stället för de 24 som föreslås av kommissionen.
Även om jag inte anser att kommissionens förslag är helt utom kurs måste man ha i åtanke att det är en storlek som fastställs för första gången och att denna art är viktig för fångsten i vissa flottor i södra Spanien och Portugal, som fram till nu kunnat fiska den utan storleksbegränsningar.
I arter som inte uppnår en större storlek kan 2 millimeter vara betydande för att avgöra om avkastningen blir högre eller lägre för fiskarna, som är mycket hantverksmässiga, och, som jag redan sagt, inte tidigare hade någon tradition att underkasta sig en minimistorlek.
Det har också visat sig att en annan berörd medlemsstat, Portugal, önskade en storlek som var ännu mindre, 20 millimeter.
Därför tror jag att den kompromiss som nåtts är godtagbar och rekommendabel.
Jag vill tacka kommissionen för dess vilja att lyssna och godta såväl detta förslag från parlamentet som från rådet, som gick i samma riktning.
Jag är också särskilt intresserad av kommissionens förslag att temporärt upphöra med fisket efter tobisfisk i vissa områden i England och Skottland.
Vi måste också tacka det land som är mest beroende av detta fiske, nämligen Danmark, som inte gjort några större invändningar mot åtgärden.
Det är en attityd som borde göra det möjligt att gå vidare med ett system som är mer realistiskt för förvaltningen av de resurser som exploateras för industriellt syfte.
Jag har många gånger uttryckt mina tvivel avseende vilket förnuft det ligger i att upprätthålla stora flottor som syftar till att förstöra fisk för att tillverka mjöl och oljor i ett överexploaterat ekosystem som gemenskapens.
I Europaparlamentets resolution från juni 1998 om denna form av fiske, som grundade sig i ett betänkande utarbetat av Kindermann, visade det sig redan att 60 procent av gemenskapens fångst i Nordsjön, Skagerack och Kattegatt går till beredningsindustrin.
Rapporter av FAO och andra miljöorganisationen visar på en höjd andel på 70 procent av fiskeproduktionen som går till destruktion i världen.
Naturligtvis visar dessa siffror också det stora socioekonomiska beroendet av denna verksamhet i vissa av gemenskapens regioner.
Av den anledningen, och utan att alls begära att den skall försvinna, så skulle det kunna vara lämpligt att börja fundera över möjligheter att nå en bättre balans genom att beakta de olika flottornas syfte med resurserna.
En återbalansering som i slutändan på ett lämpligt sätt borde återspeglas vid tilldelning av gemenskapsmedel för åtgärder, såväl strukturella som för förvaltning och marknadspolitik.
