# ID: svediakorp-gov400954
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Som ni ser så engagerar vi oss intensivt åt att skydda fiskbeståndet.
Förut behandlade vi fortfarande åtgärder på NAFO-området, nu går vi från havsfisket i oceanen till detaljerna för fisket i vattnen inom Europeiska unionen.
Det är inte alltid enbart valar och sälar som vill ha skydd, för vilka uppmärksamheten utan varje tvivel också är större.
Nej, ibland måste vi också rikta vår uppmärksamhet mot mindre populära arter som inte är lika gulliga.
Vem har väl som barn tagit ett litet kramdjur i form av en trubbig tapesmussla, dvs. venerupis polastra, i famn?
Hur som helst, vi känner djupt för barn.
Ingenting engagerar oss så djupt som omsorgen om tillväxten hos fiskarnas avkomma.
Därför är vi ständigt beredda att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda den.
Vad det handlar om här och nu är att garantera utvecklingen av levande organismer till havs för att bevara arterna inalles.
Den förordning som vi tar upp till behandling är ingen nyhet.
I verkligheten handlar det i dag rentav om den femte ändringen av detta regelverk.
Med hänsyn till populationernas utveckling måste den dock hela tiden ändras enligt tidens krav.
Instrumentariet förfinas, nya minimistorlekar och den för arten skonsamma fångstmetoden slås fast i enlighet med vad fiskaren på plats håller för nödvändigt.
Till syvende och sist är det han som är fackmannen som måste prioritera sina erfarenheter.
I de ändringar som kommissionen räknar med finns det så när som på en detalj ingenting att anmärka på.
De är tekniska och vetenskapliga och helt uppdaterade.
Jag tror att kommissionen gärna hör detta, och även av den anledningen är det på sin plats att lyfta fram arbetet av experterna i kommissionen som befattar sig med detta.
Parlamentet har ju faktiskt inget intresse av att stämpla kommissionen rent allmänt som syndabock.
Tvärtom, jag vill använda detta betänkande till att visa att det går på annat sätt också.
Just i fiskeriutskottet drar vi nytta av det goda samarbetet med kommissionen och dess avdelningar.
Detta samarbete är absolut tillrådligt för att bevara populationen i haven.
Vem, förutom kommissionen, skulle annars övervaka dessa och skydda naturresurserna?
Det är inte alltid möjligt att ta till en på konstgjord väg framodlad ersättning som dessutom kan ha blivit genetiskt modifierad.
Tycker ni kanske att det låter hälsosamt när jag säger att det är möjligt att odla så kallade superlaxar som växer åtta gånger snabbare än hittills?
Kvantitet i stället för kvalitet?
Från medvetandet om att något måste göras för att bevara en sund mångfald av livsmedel till beredskapen att handla därefter, det är vad dagsläget kräver.
Vi kan inte som hunnerna ge oss på en fiskebank, förgöra den för att sedan helt enkelt dra vidare med karavanen till nästa utan att bekymra oss om vad vi lämnar kvar efter oss.
Om denna fråga är värd något för oss, såväl ekonomiskt som ekologiskt, måste vi vidta lämpliga åtgärder även framför vår egen dörr och inte enbart för nordvästra Atlanten.
Åtgärderna är ett steg i rätt riktning.
Visserligen tror jag inte att vi i framtiden kommer att kunna iaktta tobisfiskarnas liksom sälarnas barnkammare från en turistbåt, men kanske kan vi om några år säga renhjärtat om denna fisk igen: Den får vi fiska, för återväxten är garanterad.
