# ID: svediakorp-gov400945
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill gratulera Varela Suanzes-Carpegna till det arbete han lagt ned på detta och, faktiskt, alla frågor som tagits upp i fiskeriutskottet.
Hela frågan om vad vi gör för att skydda det marina livet utanför våra egna farvatten är ingen särskilt populär fråga.
Den är inte särskilt intressant för allmänheten i Europeiska unionen.
Det finns en växande förståelse för de ansträngningar som Europeiska unionen gör, och jag skulle vilja säga att under de år som fiskeriutskottet har funnits, har unionen till stor del misslyckats med att övertyga allmänheten i EU om den betydelse unionen har haft när det gäller att försöka föra fram förhållandena för det marina livet, att ge allmänheten vetenskaplig information och att vidta de nödvändiga åtgärderna.
Alltför ofta får vi inte det stöd från medlemsstaterna och de nationella regeringarna som fordras för att övertyga allmänheten om att det måste vidtas bestämda och omfattande åtgärder för att man skall kunna verkställa alla lagar och förordningar.
Trots dessa ansträngningar drabbas ca 80 procent av alla större bestånd av alltför aggressivt fiske, vilket gör att de fortsätter att minska.
Åtgärderna som ligger på våra bord kanske är det bästa vi kan åstadkomma, men de verkar ganska svaga och otillräckliga när det gäller att uppnå det vi vill.
Vi är den största och mest lukrativa marknaden i världen för fiskeprodukter.
Vi borde vara beredda att visa våra muskler och införa nödvändiga handelssanktioner mot alla de stater och alla de produkter som har samband med denna illegala handel.
Det handlar inte bara om att skydda våra intressen, eftersom bestånd utanför vår gräns på 200 sjömil kan påverkas genom vår verksamhet.
Bestånd utanför vår gräns kan påverkas av verksamhet utanför den.
Jag antar att det för vissa personer som har tillräckligt med pengar för att köpa stora fartyg och utrusta dem i dagsläget inte finns någon begränsning när det gäller de resurser som kan utvinnas ur havet.
Jag anser inte att man bör ha rätt, bara därför att man har pengarna och förmågan och därför att man råkar bo i en viss region, att exploatera dessa resurser och bli mycket rik, vilket har skett i vissa fall.
Vi kanske håller på att närma oss den punkt då denna resurs upphandlas och köps, och då allmänheten kan få en viss ersättning från dem som blir rika mycket snabbt - detta sker redan i Nya Zeeland.
Europeiska unionen bör under sin granskning av den gemensamma fiskeripolitiken ta hänsyn till det faktum att detta är en offentlig resurs och att ett litet antal personer tycker att de har rätt att ge sig ut och berika sig genom den.
Det skulle bli ett brett stöd från allmänheten för någon form av system som omfattar ersättning.
Förr i tiden åkte folk ut och tog livsfarliga risker med dålig utrustning; i dag har de kapacitet att ta reda på var fisken finns, att fånga den och exploatera den, och de borde betala en avgift för det.
