# ID: svediakorp-gov400943
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 794
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill mycket kraftfullt stödja detta betänkande.
Det är oerhört viktigt och det är mycket viktigt att stödja NAFO: s försök att stoppa denna mycket problematiska verksamhet från de icke-avtalsslutande parternas sida.
Verkligheten bakom situationen är att " fartyg från icke-avtalsslutande part ", vanligen innebär fartyg som seglar under bekvämlighetsflagg eller flagg som erhållits från länder som har öppna register.
Detta är länder som tillåter fartygsägarna att använda deras flagga om de betalar en avgift till landet.
Enligt internationell rätt ligger ansvaret hos den stat vars flagga som används, att se till att fartygsägarna följer de tillämpliga bestämmelserna, t.ex. om bevarandeåtgärder och säkerhets- och anställningsstandarder.
Det stora problemet är att de länder som säljer bekvämlighetsflagg inte har någon avsikt att tillämpa dessa bestämmelser, och detta är huvudskälet till varför de uppskattas av dessa skrupelfria fartygsägare, så att de kan göra vad de vill.
De kan strunta i lagen och ingen kommer att försöka genomdriva den.
Allt fartygsägaren måste göra är att betala litet pengar till landet för att få den flagga som gör det möjligt för honom att fiska ostraffat.
Detta måste verkligen få ett slut.
Listan över dessa länder är mycket lång, men de traditionella länderna är Belize, Panama, Honduras och St Vincent och Grenadinerna.
Många av dessa fartyg har varit verksamma i NAFO-området, men det är inte bara här de är verksamma.
Ett mycket stort antal har också fiskat tonfisk i Atlanten, där den regionala organisationen är ICAT.
ICAT har gjort mer än någon annan organisation för att försöka bekämpa fiskeriet under bekvämlighetsflagg.
Det mest dramatiska - och detta är något som andra bör ta intryck av - är att man nu har infört importförbud av pelagisk tonfisk från en av sina egna medlemsstater, Ekvatorialguinea.
ICAT menar verkligen allvar och andra bör följa detta exempel.
Organisationer som ICAT och NAFO kan inte lösa problemet på egen hand.
Ansvaret ligger hos många andra och detta ansvar måste tas på allvar.
Många fartygsägare vill använda bekvämlighetsflagg därför att det gör det möjligt för dem att komma undan med nästan vad som helst.
Det finns ingen möjlighet att tillämpa lagen.
De länder som säljer tillåter dem att använda deras flagga; de låtsas inte se vad som sker och de bryr sig inte.
Detta är skälet till varför det är så populärt.
EU är bland de värsta i detta avseende.
Enligt Lloyd ' s Maritime Services (Lloyds sjöfartstjänst) fanns det i december 1999 1 323 fartyg på över 24 meter som seglade under bekvämlighetsflagg.
Av dessa ägdes 168 av företag som hade sitt säte i en EU-medlemsstat.
Det värsta landet utan konkurrens är, naturligtvis och inte överraskande, Spanien med 116 fartyg, men landet är naturligtvis inte ensamt.
Varje land verkar föredra att använda en viss flagga.
De franska fartygen verkar t.ex. föredra flaggor från Réunion, St Vincent och Seychellerna.
För Grekland gäller Cypern och Panama.
Nederländarna använder Belize och St Vincent och fyra fartyg från mitt hemland, naturligtvis, är också flaggade i Belize.
Britterna föredrar Panama och Belize.
Det är inte överraskande att Belize finns med där, om man betänker förra årets avslöjanden kring Michael Ashcroft, det konservativa partiets kassör och hans affärsförbindelser i landet.
Den spanska flottan är fördelad över en mycket lång lista som inkluderar Belize, Honduras, Nederländska Antillerna, Panama och många andra.
Det enda stället där det finns fler bekvämlighetsflagg är Taiwan med sina 117 stycken, vilket precis räcker för att erövra förstaplatsen före Spanien.
Förra året försökte faktiskt kommissionen att göra något: Den föreslog att man skulle vägra att betala ut bidrag vid överföring av fartygsägarskap till länder med öppna register.
Rådet vägrade.
Det vill använda offentliga medel till finansiering av de överträdelser av bestämmelserna som sker, och det är inte godtagbart.
Det finns åtminstone en organisation som försöker att göra allmänheten medveten om denna situation.
Under de senaste två veckorna har Greenpeace haft ett fartyg mitt i södra Atlanten där de sett många fartyg som fångat tonfisk under bekvämlighetsflagg.
De såg också ett transportfartyg, flaggat i Panama och med en japansk ägare, av vilka båda länder för övrigt är avtalsslutande parter till ICAT, som tog emot fisk från beliziska fartyg, som alltså inte är registrerade i ett avtalsslutande land.
Detta är helt emot ICAT: s bestämmelser och jag tycker verkligen att vi måste ta itu med problemet.
Europeiska unionen måste ta sitt ansvar i denna fråga.
