# ID: svediakorp-gov400940
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, kommissionär, ledamöter!
De regionala fiskeriorganisationerna, som reglerar fiskeriverksamheten som ligger mer än 200 sjömil utanför de exklusiva ekonomiska områdena, spelar en viktig roll i regleringen och den rationella förvaltningen av fiskeresurserna på internationellt vatten.
De kommer att spela en ännu viktigare roll i en nära framtid.
Därför bör den Europeiska unionen stärka sin närvaro i nämnda regionala organisationer.
Både i de som redan finns och i de som kommer att uppstå i framtiden.
Enligt vår bedömning har kommissionen i nuläget tyvärr inte kapacitet när det gäller mänskliga och tekniska resurser för att närvara i var och en av dessa regionala fiskeriorganisationer med den uppmärksamhet frågan är värd, och i överensstämmelse med de betydande intressen gemenskapens olika flottor har på planetens olika oceaner.
NAFO är ett undantag och har kanske blivit den mest uppmärksammade, mest reglerade och mest övervakade av dem alla.
Det är också sant att kommissionen ger vissa av dessa organisationer mer uppmärksamhet, som när det gäller Internationella kommissionen för bevarandet av tonfiskbeståndet i Atlanten (ICCAT).
Intresset är för övrigt inte fjärran från de påtryckningar Europaparlamentet, och särskilt fiskeriutskottet, utövar.
Men det finns många andra scenarier kvar och, för att citera endast de som kan hänföras till arten tonfisk, tillsammans med den nämnda organisationen för tonfisk i Atlanten, existerar det ett tvingande behov av vår närvaro och uppmärksamhet i kommissionen för tonfiskarter i Indiska oceanen (CTOI), den mellanamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (CIAT) eller MHLC, Multilateral High Level Conference, som håller på att förhandla fram den konvention som kommissionen för västra Stilla havet skall styra.
En effektiv närvaro, med mänskliga och tekniska resurser, å kommissionens sida i alla dessa organisationer, och i de som kommer att skapas är, som jag säger, ofrånkomlig i framtiden.
Från Europaparlamentet kommer vi att hjälpa till, och vi kommer inte att spara några krafter för att den Europeiska unionen skall ha den tyngd i dessa organisationer som våra fiskerisektorer förtjänar och som de begär i förhållande till tredje land, vilka ibland dessutom försvarar sina egna intressen mer energiskt än vi våra.
NAFO har stått modell i många fall.
Den förordning vi nu diskuterar handlar om att föra beslut till gemenskapens område som antagits redan i organisationen under åren 1997, 1998 och 1999 för att göra de interna åtgärderna mer effektiva.
Det handlar i dessa fall om det besvärliga problemet med att få de fartyg som inte är avtalsslutande parter i organisationen och som under bekvämlighetsflagg eller ej helt enkelt agerar fritt att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas regler.
Detta samtidigt som andra respekterar åtgärder för bevarande av resurserna och naturligtvis bidrar till respektive rättesnören.
Vi stöder de föreslagna åtgärderna, som ändå är få och svåra och att tillämpa, men som kommer att vidga och effektivisera medvetandegörandet på världsnivå när det gäller ett ansvarsfullt fiske och handel.
I den riktningen går de ändringsförslag vi föreslår från parlamentets fiskeriutskott.
De nyanserar vissa begrepp för att, så gott det går, nå en bättre precisering och förbättring av de redan betydande kontrollsystemen i NAFO: s vatten.
För närvarande har, som alla vet, gemenskapsfartyget Santa Mafalda som arbetade i NAFO: s vatten förts till en hamn, den portugisiska hamnen Aveiro, med kanadensiska NAFO-inspektörer ombord.
I väntan på slutsatserna från inspektionen i hamn begär vi att alla uppfyller normerna för reglering av fisket i NAFO.
Reglerna för bevarande av resurser är grundläggande för fiskets bibehållande.
Och vi begär också av de kanadensiska myndigheterna att de skall rätta sig efter NAFO: s kontrollsystem och att de inte skall överskrida sina befogenheter vilket Kinnock, vice ordförande i kommissionen, i kammaren medgav hade gjorts i det här fallet genom det otillbörliga beslaget av fartygsdokumentationen utan tillstånd av fartygets kapten.
Attityder som dessa påminner om tider vi trodde vi hade kommit över.
Tider då Kanada forcerade fram en krissituation med den Europeiska unionen och som vi inte under några omständigheter vill se återupprepas.
Vi begär därför att kommissionen ger Kanada ett övertygande svar på detta beteende och jag insisterar på, och sammanfattar med det, att vi begär att alla beter sig på ett sådant sätt som bevarandet av resurserna förtjänar och att de strikt uppfyller NAFO-organisationens normer.
