# ID: svediakorp-gov400936
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Så ställs vi återigen inför en av våra moderna samhällens mörkaste sidor: människohandel.
Och än en gång svarar parlamentet med osammanhängande dubbla budskap som det är nedslående att höra upprepas.
Även om utskottet för kvinnors rättigheter med rätta fördömer handeln med kvinnor och barn som en oacceptabel kränkning av de grundläggande rättigheterna kritiserar det samtidigt vad det ser som skadliga konsekvenser av ett förbud mot prostitution.
Vad kommer de åtgärder som vi med rätta kräver från nationella och gemenskapliga institutioner att vara värda om ansvariga politiker, till vilka vi hör, inte först uttalar sig mot den kränkning av en grundläggande rättighet - människors värdighet - som sexuellt utnyttjande och särskilt prostitution utgör?
Eftersom vårt parlament för närvarande deltar i förberedelserna av stadgan för grundläggande rättigheter, bör vi ta tillfället i akt att fundera över vilken innebörd vi vill lägga i detta begrepp.
Är det att ge uttryck åt en vision av människan, den okränkbara mänskliga naturen och människans inre värdighet, eller är det att erkänna individuella rättigheter som behandlas var för sig och gemenskaper åtskilda med vattentäta skott?
Till svar kommer jag att få höra att prostitution alltid har funnits och att man i stället måste begränsa dess skadeverkningar.
Förvisso har detta gissel, som så många andra, alltid funnits och kommer troligen tyvärr alltid att finnas.
Icke desto mindre tvingar oss vår ställning som folkvalda att se längre och framför allt höja blicken, och aldrig se sådant som förgör människan som ödesbestämt utan som ett brott att bekämpa.
Frihetsivrarnas åtgärder för avkriminalisering har på alla områden visat sig ineffektiva och farliga.
Jag vill gärna påminna vissa av mina kolleger om dessa lagars funktion.
Genom att förbjuda vissa handlingar upprättar man genom lagarna gränser som är avsedda att skydda dem som av olika skäl är sårbara gentemot kriminella nätverk som utnyttjar dem och berikar sig på deras olycka.
Om lagarna inte räcker för att bryta sönder dessa nätverk måste vi parallellt ge behöriga myndigheter resurser för att bekämpa dem.
Detta kan ske så mycket mer effektivt med stöd av en otvetydig lagstiftning.
Vissa människors ovärdiga och destruktiva beteende är ofta ett tecken på lidande som även det måste åtgärdas.
Det är kriminellt att utnyttja vissa människors svaghet för att saluföra en frihetsideologi som skapar ytterligare lidande och som till syvende och sist är lierad med döden.
