# ID: svediakorp-gov400890
# author: Berger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Inledningsvis vill jag gratulera de båda föredragandena till deras betänkande respektive yttrande.
På min grupps vägnar vill jag också säga att vi helt och fullt stöder förslaget till återtagande i detta initiativ.
Detta beslut har vi inte kommit fram till därför att vi ville göra det lätt för oss och slippa komma med ändringsförslag, utan - detta framgår ju också av de omfångsrika och övertygande motiveringarna - därför att det helt enkelt är för många principiella förutsättningar som saknas.
Vilka det är som saknas här har vi såväl hört i debatten som sett i betänkandena.
Dessa brister ger oss dock inte bara rekommendationen att förkasta detta konkreta initiativ, utan frågan inställer sig också hur meningsfull medlemsstaternas initiativrätt är på dessa behörighetsområden.
De förslag som på grund av denna initiativrätt har lagts fram för rådfrågning till parlamentet har på det hela taget inte varit särskilt övertygande.
Detta gäller även ett österrikiskt förslag, av såväl innehållsliga som tekniska skäl.
Gemensamt för dessa var att de inte bands samman genom ett i sig samstämmigt koncept vad gäller ordningsföljden för olika åtgärder.
Gemensamt för initiativen är också att de antingen står i strid med redan befintliga rättsliga instrument eller också duplicerar dessa.
Fördelen med kommissionens enda initiativrätt ligger säkert i att ett systematiskt tillvägagångssätt garanteras samt att det garanterar tekniskt och rättsligt mer precisa och icke motsägelsefulla förslag, framför allt under kommissionär Vitorinos ansvar.
Svagheterna i medlemsstaternas initiativrätt blir även synliga genom att de för det mesta inte tas emot med särskilt stor entusiasm ens i kretsen av de andra medlemsstaterna.
Detta gäller även liggande initiativ som det portugisiska ordförandeskapet inte längre prioriterar.
Som parlament har vi därför större anledning än någonsin att vara skeptiska inför denna medlemsstatliga initiativrätt, inte enbart därför att den snedvrider balansen mellan institutionerna, utan därför att utövandet av densamma hittills inte har kunnat övertyga riktigt.
Jag vill ta upp ett annat problem som hör ihop med detta och som kanske är värt ett gemensamt initiativ för medlemsstaterna.
Hela tiden får man höra från de tjänstemän som är aktiva längs Schengenområdets yttre gränser att de uppehållsrubriceringar som presenteras för medborgare av tredje land och som utfärdas av våra medlemsstater fortfarande är ytterst olika och ofta svåra att identifiera som sådana.
Detta verkar inte stå i överensstämmelse med de gemensamma åtgärderna för en enhetlig utformning av uppehållsrubricering.
Här borde medlemsstaterna ta initiativ och agera på ett EU-överensstämmande sätt inom sitt förvaltningsområde!
