# ID: svediakorp-gov400883
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,343
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Kommission välkomnar möjligheten att få delta i denna debatt om hur vi kan gå vidare med våra gemensamma insatser för att bekämpa handeln med kvinnor för sexuellt utnyttjande efter kommissionens andra meddelande i december 1998.
Jag tar detta tillfälle att betyga min aktning för min föregångare, fru Gradin, som författade det meddelandet.
Jag vill också gratulera den ärade ledamoten, fru Sörensen.
Hennes betänkande är ett mycket värdefullt bidrag till vårt fortsatta arbete.
Innan jag här går in på mer konkreta punkter vill jag fastslå att kommissionen helt förbundit sig att fortsätta föra upp kampen mot denna förnedrande form av brott mot mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet högt på den politiska dagordningen.
Vi har bevisat detta genom de förslag som vi lade fram till Europeiska rådet i Tammerfors förra oktober.
Såsom flera ledamöter redan har understrukit krävs ytterligare uppmuntran till förebyggande och tvingande åtgärder liksom åtgärder för att stödja offren tillsammans med internationellt samarbete.
Jag konstaterade att den resolution som ni skall rösta om i morgon och det betänkande som vi diskuterar i dag innehåller ett stort antal frågor till kommissionen.
Jag skall därför försöka ta upp några av dessa viktiga frågor.
Jag önskar först av allt ta upp frågan om en förbättring av den nuvarande strafflagstiftningen i medlemsstaterna vad gäller kriminalisering av dem som bedriver människohandel för sexuellt utnyttjande.
Som en startpunkt i detta har vi här instrumentet från februari 1997, men det har blivit helt uppenbart att det har sina brister.
Som jag förstår det kommer kommissionen under utfrågningen i augusti att i slutet av detta halvår lägga fram ett paket med förslag som rör handel med och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn.
Enligt min uppfattning har vi en fast grund för detta i Amsterdamfördraget, handlingsplanen i Wien 1998 och slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors.
Vi behöver därför inte vänta på en fördragsändring: Vi har en klar rättslig grund för att lösa denna fråga om att göra kvinnohandel till ett lagbrott.
Van Lancker sade, förslaget bygger ett rambeslut av rådet om att i synnerhet se hur man kan se till att alla medlemsstater har överensstämmande definitioner, lagbrottsbestämmelser och straffpåföljder.
Dessutom behöver vi när vi utarbetar förslaget överväga övergripande domstolsfrågor som till exempel definition av jurisdiktion, utlämningsregler och beslagtagande av intäkter från brottslig verksamhet.
En viktig aspekt för framtiden är att när detta förslag slutligen antas kommer det att utgöra en del av gemenskapens regelverk.
Detta innebär att kandidatländerna kommer att behöva acceptera det i samband med utvidgningen.
Ett annat viktigt element för att få bättre möjlighet att döma personer som bedriver handel med människor är, som jag redan har nämnt till parlamentet, att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd till de offer i denna handel som är beredda att vittna.
Detta var ett av kommissionens förslag i det andra meddelandet.
Det förslagspaket som jag nämnde tidigare kommer därför att kompletteras litet senare i år med ett direktivförslag som kommer att gälla frågan om tillfälliga uppehållstillstånd för att skapa skydd för olika offer för människohandeln, inklusive offer för handel med människor för sexuellt utnyttjande.
Detta element måste dock anses som ett komplement av stor vikt till den första gruppen av initiativ.
I själva verket finns det verkliga svårigheter med att få de skyldiga till handeln dömda.
Utan ett samarbete från offren kan vi aldrig vara säkra på att de som tjänar på denna handel ställs inför rätta och vederbörligen döms som skyldiga.
Det är ytterst viktigt att förena dessa två typer av åtgärder: Kriminalisering av handeln och samtidigt ha en aktiv politik för att öka offrens samarbetsvilja med polisen och med domstolarna för att fälla dem som är ansvariga för en sådan förnedrande verksamhet.
När vi talar om en betydande utveckling på området kvinnohandel på europeisk nivå, måste vi också granska de olika aktiviteter som stöds och har stötts av Stop-programmet.
Tidigare och framtida projekt inom ramen för Stop-programmet omfattar flera punkter som belyses i Sörensens betänkande.
Jag vill i synnerhet nämna två prioriterade åtgärder som fastlagts för detta år, nämligen, stöd till offer och förebyggande åtgärder.
Genom att tillämpa en sektorsöverskridande metod kommer detta att involvera frivilligorganisationer liksom organ med ansvar för lag och ordning och jag anser att man behöver främja en närmare dialog mellan de frivilligorganisationer som agerar på detta område och de organ som ansvarar för lag och ordning.
Eftersom Stop-programmet nu löper under sitt sista budgetår och har gett ett värdefullt bidrag till kampen mot människohandeln på europeisk nivå, kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om att programmet förlängs för en andra femårsperiod med början år 2001.
Förslaget kommer naturligtvis att byggas på gjorda erfarenheter från det första programmet.
Vi avser också att erbjuda möjlighet att driva fleråriga projekt som skulle öka programmets verkan.
Ett ord måste också sägas om genomförandet av det nya Daphne-programmet efter initiativet till Daphne som antogs år 1997.
Dess verksamhet gäller som ni vet att förhindra och bekämpa all form av våld mot kvinnor och barn.
Detta innefattar handel med kvinnor och sexuellt utnyttjande av kvinnor.
Programmet ger oss möjlighet att förutom Stop-programmet hjälpa offer för människohandel och sexuellt utnyttjande genom ett ekonomiskt bidrag på 20 miljoner euro under perioden 2000-2003.
Dessutom har man inriktat sig och behöver inrikta sig på att utveckla vårt samarbete genom särskilda projekt med kandidatländerna, något som flera parlamentsledamöter har nämnt.
Vi delar med dessa kandidatländer ett allvarligt, gemensamt problem, eftersom det finns en klar tendens som visar att de centraleuropeiska och östeuropeiska länderna är de största ursprungsregionerna för både offer för handeln och förövare.
Kommissionen har därför inbjudit kandidatländerna att delta i Daphne-programmet och kommer att göra samma sak i fråga om Stop-programmet.
Som avslutning har kommissionen också mobiliserat andra finansieringskällor för att främja både stödet till lokala frivilligorganisationer i kandidatländerna och till förebyggande kampanjer i ursprungsländer.
Inom ramen för den nya transatlantiska dagordningen och i samarbete med USA: s regering har kommissionen till exempel genomfört olika informationskampanjer i Polen, Ukraina, Ungern och Bulgarien för att öka medvetenheten hos befolkningen och de offentliga myndigheterna i dessa länder.
Inför framtiden undersöker vi möjligheterna till nya kampanjer inriktade på nya områden och nya länder.
Detta är en fråga som kommer att spela en stor roll i stabilitetspakten för Balkan.
Sist men inte minst vill jag klart understryka hur viktigt det är att unionen är engagerad i bredare former av internationellt samarbete.
Kommissionen deltar nu aktivt i arbetet med att lägga fram förslag till Förenta nationernas protokoll om människohandel som bilaga till förslaget till konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet och jag hoppas uppriktigt att Förenta nationernas medlemmar kommer att anta denna nya konvention i höst.
Som avslutning vill jag fästa er uppmärksamhet på en punkt som vi måste komma ihåg när vi bekämpar kvinnohandeln på europeisk nivå.
Det är att även om Europeiska unionen kan och måste spela en aktiv roll i kampen mot människohandeln har medlemsstaterna det primära ansvaret.
Detta innebär att vi måste vara försiktiga när vi talar om åtgärder som automatisk icke-kriminalisering av offer för människohandel, möjlighet för frivilligorganisationer att inleda domstolsprocesser för offrens räkning och utredningsmetoder i brottsärenden.
Med andra ord måste vi ha klart för oss vilka syften som kan uppnås bättre på europeisk nivå med hänsyn tagen till den aktuella nivån på gränssamarbetet mellan medlemsstaterna.
De ärade ledamöterna har en möjlighet att anta vad jag anser vara ett bra utfört arbete som inte bara bekräftar en samstämmig och sektorsövergripande europeisk politik om människohandel utan som också tillför nya impulser till fler åtgärder, vilket otvivelaktigt behövs på europeisk nivå.
Jag tackar fru Sörensen för hennes kunskap, hennes sakkännedom och hennes bidrag till denna gemensamma kamp.
(Applåder)
