# ID: svediakorp-gov400865
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Kommissionens förslag till direktiv för att på europeisk nivå genomföra principen om likabehandling av enskilda personer oavsett ras eller etniskt ursprung, och i ännu högre grad Buitenwegs betänkande från Europaparlamentet, visar tydligt att det bästa är fiende till det goda.
Förslaget föreföll ändå till att börja med välment.
Det handlade om att inom Europeiska unionen förbättra skyddet för personer som faller offer för rasism.
Men i verkligheten är den text som lagts fram för oss så styrd av jakten på diskriminering att man i den fullständigt tappar de grundläggande principerna för rättsstaten ur sikte och till och med, och det är en brist, principen om likabehandling av enskilda personer.
Utan att för den skull naturligtvis, som alltid, glömma bort att förslaget till direktiv föraktar all respekt för subsidiariteten och den nödvändiga bedömningsmarginalen för medlemsstaterna.
Särskilt i kapitlet om rättsstaten läser man förvånat i kommissionens text att om det i en given situation uppstår ett enkelt antagande om diskriminering åligger det den svarande att bevisa att det inte förekommit något brott mot likabehandling (artikel 8).
På så vis kränks den traditionella principen i vår rätt enligt vilken det är den anklagande parten som skall komma med bevis om den anklagades skuld, och inte den anklagade som skall bevisa sin oskuld.
Effekten av en sådan bestämmelse skulle vara desto mer fördärvlig som den förmodade diskrimineringen skulle kunna vara en " indirekt diskriminering ", enligt artikel 2b, " när en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt på ett objektivt sätt kan åstadkomma en negativ effekt för en person eller grupp av personer av en ras eller ett givet etniskt ursprung ".
Men denna envisa antidiskriminering finner mycket snart sina gränser, fortfarande i kommissionens text, så snart det handlar om att vidta särskilda åtgärder för att kompensera nackdelar som en etnisk grupp, som antas vara missgynnad, upplever (artikel 5).
Man ser här den berömda amerikanska politiken med " positiv diskriminering " skisseras upp, som i dag för övrigt kritiseras mycket i Förenta staterna.
Och ändå handlar det här bara om kommissionens text, som är den mest måttfulla.
Betänkandet från Europaparlamentet överdriver för sin del på alla områden.
Några inom kommissionen förefaller ändå ha vissa tvivel, eftersom de gjort sig besväret att till förslaget till direktiv lägga till ett förklarande blad om dess eventuella inverkan på företagen.
Detta ovanliga förfarande visar tydligt att frågan inte är tydlig.
I detta blad bekräftar kommissionen helt enkelt att " direktivet kommer att förstärka de europeiska företagens konkurrenskraft genom att se till att de förfogar över större kompetens och mer resurser än för närvarande, och att denna kompetens kommer att utnyttjas utan åtskillnad på grund av ras eller etniskt ursprung ".
Tyvärr förefaller detta påstående, som bara syftar till att ge författarna gott samvete, fullständigt felaktigt.
Det är självklart att företagsledarna riskerar att trakasseras, bl.a. när det gäller anställningar, av personer vars ansökan förkastats.
Man kan emellertid inte förneka att den nuvarande invandringen i de europeiska länderna huvudsakligen består av icke kvalificerad arbetskraft, från länder där erfarenheten från arbete inom företag på det sätt vi tillämpar den här är särskilt låg.
Inför hotet om denna nya lagstiftning, och för att få vara ifred, kan arbetsgivaren tvingas att anställa folk på ett ogrundat sätt, vilket kommer att vara till nackdel för konkurrenskraften i hans företag.
Av samtliga dessa anledningar avvisar vi betänkandet från Buitenweg och vi hoppas att rådet, som skall besluta enhälligt genom tillämpning av artikel 13 i EG-fördraget, i sin tur förkastar detta förslag från kommissionen.
