# ID: svediakorp-gov400784
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,808
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag tror att det är viktigt att även damerna och herrarna ledamöter känner till den bearbetning som kommissionen har gjort av parlamentets förslag, med avseende på godtagandet av ändringsförslagen, för att diskussionen skall bli enklare.
Som ni känner till, lade jag i egenskap av behörig kommissionär för några månader sedan fram ett paket mot diskriminering, vilket bestod av två direktiv och ett program.
Vi diskuterar i dag det ena av dessa två direktiv, och tillåt mig, damer och herrar ledamöter, att säga att det är möjligt tack vare det enastående samarbetet och det mycket effektiva arbetet av de två parlamentsutskotten, vars ansträngningar, tror jag, har överträffat alla förväntningar.
Det rör sig om ett ytterst komplicerat direktiv med många konsekvenser, med nationella särdrag och med olika åsikter, med olika bidrag från alla de utskott som deltagit, som har resulterat i ett betänkande, och det i en anda av stort samförstånd.
Jag skulle vilja ge mina komplimanger till Buitenweg och till Howitt, och till alla dem som har deltagit i samarbetet, liksom också till det portugisiska ordförandeskapet.
Jag tror att detta sammanträde är historiskt av två anledningar: för det första på grund av att kravet på en rättsakt av detta slag har legat på bordet i över 20 år.
Samhällsgrupper, politiska partier, parlament, ledamöter i Europaparlamentet och internationella konferenser har föreslagit och insisterat på att den stora frågan om rasism och de organiserade samhällenas uppträdande skall ges en rättslig ram.
Efter 20 år händer det verkligen någonting.
Vi diskuterar detta direktiv.
Den andra är att dagens arbete, på grund av politiska tillfälligheter, på grund av de politiska problem som har funnits inom unionen under de senaste månaderna och som gäller fall av rasism på politisk nivå och på samhällsnivå, är det första som inte blir föremål för ord, resolutioner och allmänna politiska formuleringar utan som i stället leder till att en konkret politik förverkligas.
Europeiska kommissionen har, efter ert utskotts betänkande, arbetat snabbt, i samarbete med alla de inblandade avdelningarna, och jag måste tala om för er att mer än hälften av ändringsförslagen kan godtas, antingen med avseende på andemeningen eller med avseende på delar av deras formuleringar.
Och jag bör betona att de ändringsförslag som inte kan godtas, inte kan godtas av i huvudsak administrativa och juridiska skäl eller på grund av att vi har bedömt att de ändå aldrig skulle godkännas av rådet, mot bakgrund av våra erfarenheter och vårt samarbete under denna tid.
Som ni känner till, är vår grund artikel 13; det är en snäv artikel, men det är inom dess ramar vi kan röra oss.
Jag skulle vilja kommentera vissa ändringsförslag.
Jag bör säga att vi instämmer i de ändringsförslag som gäller införlivandet av könsaspekten (ändringsförslagen 7 och 59), de om tillämpningsområde i materiellt hänseende och avseende personkrets (ändringsförslagen 5, 30, 31, 34, 36 och 37) samt det om positiv särbehandling (ändringsförslag 40).
Vi instämmer dessutom i idén om medlingsförfaranden, som tas upp i ändringsförslag 42, dialogen med de icke-statliga organisationerna (ändringsförslagen 21, 50 och 51) och dessutom i de ändringsförslag som hänvisar till tidigare åtgärder av Europaparlamentet och rådet (ändringsförslagen 3, 4, 8, 9 och 12).
Jag instämmer även i ert förslag om att tydligare lyfta fram det europeiska övervakningsorganets roll - ett element som vi kommer att inbegripa i ändringsförslag 59 - även om jag måste betona, på grundval av kommissionens erfarenheter, att vi anser att medlemsstaternas inlämnande av rapporter, vartannat år, är ett ytterst krävande arbete, som inte kommer att göra det möjligt för oss att på ett riktigt sätt bedöma effekterna av den politik som utvecklas.
Ni föreslår dessutom att definitionen av begreppet indirekt diskriminering skall ändras, någonting som på nytt betonades av en av talarna.
Jag instämmer i punkterna i ändringsförslaget, men jag bör betona att vi kommer att använda dem på ett sådant sätt att de bidrar till att definitionens formulering hamnar så nära EG-domstolens formulering av begreppet i O ' Flynn-målet som möjligt.
Jag skulle vilja ta upp det förtydligande av artikeln om utjämningen av bevisbördan som föreslås med ändringsförslag 43, även om det, vilket har framgått av diskussionen, men även i rådet, kommer att vara stora problem förenade med dess antagande.
Jag skulle emellertid vilja betona - eftersom kommissionen instämmer i detta synsätt - att en liknande diskussion ägde rum för ett antal år sedan, men då om skillnad i behandling mellan könen.
Även då fanns det en stor oro för följderna, både i domstolarna, där det fanns en rädsla att ett stort antal ärenden skulle samla sig, men även i företagen.
Efter många års tillämpning måste vi säga att dessa farhågor inte har besannats, och att det inte har förekommit några problem.
Jag tror följaktligen att vi kan använda den erfarenheten och våga oss på detta synsätt.
Jag skulle vilja hålla med om - och jag välkomnar att ni insisterar - att direktivet bör gälla för alla personer som är bosatta i medlemsstaterna och inte bara för gemenskapsmedborgarna.
Jag instämmer dessutom i förslaget om att klargöra att direktivet skall gälla för fysiska och juridiska personer, men jag bör betona att era hänvisningar till informella grupper av personer inte kan beaktas, då detta begrepp inte är juridiskt erkänt.
I sak är begreppets innebörd begripligt, men eftersom begreppet inte är erkänt inom juridiken, skulle det skapa många problem.
Jag vill dessutom ta upp en fråga som tycks sysselsätta kammaren i särskilt hög grad, nämligen uppdelningen av ras och etniskt ursprung, å ena sidan, och religion, å den andra.
Under förslagets utarbetande diskuterades i kommissionen väldigt mycket frågan huruvida ett förbud mot diskriminering på grund av religion borde inbegripas i direktivet i fråga.
Vi förstår argumentet att det många gånger är svårt att göra denna åtskillnad på ett tydligt sätt.
Och det gäller ofta i arbetsmiljön, främst eftersom det finns problem när det gäller möjligheter till bön, beviljande av tillstånd för religiösa yttringar och särskilda behov med avseende på kosthållning på arbetsplatserna.
Av den anledningen finns det i det andra direktivet, som handlar om sysselsättningsfrågor, diskriminering i arbetsfrågor, ett mycket tydligt omnämnande av diskriminering på grund av religion.
Men vi kan ana hur svår och sammansatt frågan kommer att bli, om vi har ett omfattande förbud mot diskriminering på grund av religion, till exempel inom utbildningen.
Och hur svårt det skulle vara att förhandla om direktivet med medlemsstaterna, i vilka det finns diametralt motsatta synsätt.
Vi välkomnar emellertid det synsätt som ni har följt, det vill säga att i ändringsförslagen 15 och 29 påpeka att det finns personer som kan komma att försöka tolka diskriminering på grund av etniskt ursprung som skillnad i behandling på grund av religion, och jag håller med om att direktivet måste förstärkas på denna punkt och att medlemsstaterna dessutom på ett tydligt sätt måste fästa de rättsliga myndigheternas och andra behöriga myndigheters uppmärksamhet på denna fara, när det gäller att bemöta frågan om rätten till rättslig prövning vid diskriminering.
Jag skall också säga ett par ord om de oberoende organen: Jag kan instämma i några av de idéer som ni framför om deras roll och, framför allt, om nödvändigheten av att de är oberoende, men jag bör säga att vi inte i detalj kan gå in på deras organisation och funktion; det är en fråga för medlemsstaterna själva.
Det antal ändringsförslag som vi verkligen har godtagit är mycket stort, och jag tror att vi kan enas om att vi måste undersöka frågan om hur dessa idéer skall införlivas i ett ändrat förslag, vilket måste ske på ett sådant sätt att texten struktur och balans bibehålls och att det finns hopp om att förslaget godkänns av rådet, för jag tror att den gyllene balansen, för oss alla, ligger mellan det önskade och det möjliga.
Jag skall mycket kortfattat ta upp de viktigaste av de ändringsförslag som inte kan godtas.
Det första gäller era förbehåll med avseende på borttagandet från förslaget av en detaljerad hänvisning till vissa tjänsteorgan, som polismyndigheter eller rättsliga myndigheter.
Som föredraganden mycket riktigt betonade, är direktivet bara tillämpligt på områden där gemenskapen har behörighet.
Det är inte fallet vid rättsligt samarbete i brottmål och vid polisiärt samarbete, vilka bägge faller inom Fördraget om Europeiska unionens tillämpningsområde.
Vi instämmer följaktligen i hänvisningen i ändringsförslag 37 till offentliga organ i allmänhet; jag kan dock inte samtycka till en konkret hänvisning till polismyndigheter och civilrättsliga myndigheter.
En kommentar om den enorma frågan om de särskilda problem som finns inom invandrings- och asylpolitiken: kommissionen föredrar att följa en progressiv strategi, på grund av frågans stora komplexitet, och den kommer under utarbetandet av konkreta lagstiftningsinstrument för mottagningspolitiken, på dessa två områden, asyl och invandring, att bedöma situationen och undersöka i vilken utsträckning inbegripandet av en ad hoc-bestämmelse mot diskriminering skulle utgöra ett lämpligt svar.
Det finns även andra element, som de offentliga upphandlingarna, där ramen hindrar att sådana kriterier smyger in, frågan om statistiska uppgifter, där jag har förståelse för och understryker er oro för brist på statistiska uppgifter, och jag måste säga att ett av de grundläggande målen för handlingsprogrammet hör samman med upprättandet av statistiska databaser på europeisk nivå, och jag vill avslutningsvis betona vår skyldighet, som europeiska institutioner, att själva tillämpa det som vi föreslår för medlemsstaterna.
I den reform som vi just nu genomför inom kommissionen har detta direktiv beaktats i sin helhet.
Herr talman!
Jag vill tacka er särskilt för er förståelse och för att jag har fått dra över tiden, men det var nödvändigt att jag tog upp en rad särskilt komplicerade ändringsförslag och artiklar, för att kammaren så bra som möjligt skall förstå de punkter som kan godtas, vilka är många, som ni förmodligen har konstaterat.
Damer och herrar ledamöter!
Jag tror att vi med en gemensam politisk vilja och med ett fortsatt utmärkt samarbete kan förverkliga en liten vision, som är en skyldighet för Europa i rasismfrågan.
(Applåder)
